Historielöshet bakom finsk nätstorm

TV-serien ”Finland är svenskt” i tio avsnitt, som tar upp olika aspekter på ländernas gemensamma historia, har väckt arga och irriterade känslor i Finland. På internet blev ljudnivån snabbt hög och otrevlig. I hätska utfall kallade anonyma personer programledaren Juhani Seppänen landsförrädare och svenskhora.

Många av påhoppen handlar om synen på skolsvenskan (”tvångssvenska”) och på finlandssvenskarna.

I dag har knappt 6 procent i Finland svenska som förstaspråk mot 20 procent under stormaktstiden. Enligt grundlagen har Finland två nationalspråk: finska och svenska. Svenskan är således inte något minoritetsspråk som finskan är i Sverige.

Det extrema partiet Sannfinländarnas ungdomsförbund kräver att grundlagen ska ändras och göra landet enspråkigt finskt. Att Finland var svenskt i cirka 600 år fram till riksklyvningen 1809 är tydligen också svårt att hantera för somliga historielösa finnar. Och på något egendomligt sätt verkar finlandssvenskarna i vissa kretsar få klä skott för denna historiska fakticitet.

Som svensk historiker är jag samtidigt pinsamt medveten om svenskars i allmänhet bristande kunskaper om Finlands historia och dess folks nöd, fattigdom och lidande.

Det traumatiska inbördeskriget 1917-18 vid frigörelsen från Ryssland med mer än 38 000 döda stämmer till eftertanke och djup medkänsla. Likaså Stalins syn på det finska folket: ”Det är ett sällsynt trögtänkt folk. Förnuftet måste klubbas i huvudet med en slägga.” Vilket kostade 94 000 finländare livet (och en del svenskar). Civilbefolkningen fick lida svårt, 60 000 krigsbarn skickades till Sverige undan bombningarna och 400 000 finska karelare tvingades fly västerut in i ett förminskat hemland.

Till Sovjetunionen fick Finland sedan betala ett väldigt krigsskadestånd vilket man tvingades betala till sista dollarn. Ingen västmakt ville riskera sin säkerhet genom ett militärt bistånd till Finland som kom att stå totalt isolerat inför den brutala sovjetiska attacken.

Överbefälhavaren Gustaf Mannerheim var, efter att förgäves ha vädjat om Sveriges hjälp, mycket bitter över den svenska igelkottstaktiken. ”Sverige var ett skitland fullt med skitmänniskor”, sa den tilltufsade chefsförhandlaren Paasikivi ursinnigt.

Dagens svenskar har uppenbarligen en hel del att påminnas om inför sina finska bröders och systrars tidigare smärtsamma livsvillkor. Historien måste traderas på nytt för varje ny generation och hållas levande för alla.