Jag vet inte riktigt vad jag väntade mig, men det jag fick är i alla fall en film om en repetition. Intervjuer med dansare som är så lyckliga att de får ingå i ensemblen att de inte kan hålla tillbaka tårarna. Musiker som gång på gång poängterar att Michael Jackson är noggrann, verkligen vet vad han vill och dessutom en väldigt sympatisk person.
Själv framstår Jackson mest som ett sagoväsen. Han gömmer sig bakom sina solglasögon, ger bestämda men vänliga instruktioner, och har en väldigt stark närvaro när han kliver in i ett rum - får vi veta av en av musikerna. Säkert är det så, men det som framför allt är tydligt är den mentala barriär som finns mellan sångaren och resten av människorna i och runt showen. Vart Jackson än går och vad han än gör så är han den odiskutabla mittpunkten, alltid finns det någon som vill hylla honom för den han är och det han åstadkommit.
Missförstå mig rätt, jag tvivlar inte alls på att känsloyttringarna är äkta, men den som hoppas förstå lite mer om Michael Jackson och den han var får leta någon annanstans. Här är hans roll en, och endast en: det upphöjda geniet, den gudomliga. En 50-åring som verkar ha upphävt åldrandet med sitt släta ansikte och sina mjuka danssteg.
Bitvis är det jobbigt att se Jacksons magra uppenbarelse, och rösten låter ibland väldigt tunn, men samtidigt är det ju helt ofrånkomligt att man så här i efterhand läser in hans förestående död i allt han gör. Det känns snarast absurt att han ansågs orka de 50 förestående föreställningarna, men det är ju enkelt att säga när man har facit.
Filmen är gjord av Kenny Ortega, koreograf och sedan många år vän till stjärnan. Råmaterialet till "This is it" är drygt hundra timmar som filmades medan showen repeterades i USA. När Michael Jackson dog den 25 juni var det bara en dryg vecka kvar till hela produktionen skulle flyttas över till London.
Det filmen gör bäst är att lyfta fram Jacksons musik, filmens råmaterial må ha en del brister men det är inget jag störs av. Här kommer hitsen på rad, och showens visuella inramning verkade ha alla förutsättningar att bli överdådig. Jag får gåshud av inledningen till "Man in the mirror" och basgången till "Bille Jean" mullrar som vanligt skönt i bröstkorgen.
För alla fans som varit otröstliga sedan Michael Jackson dog kan säkert "This is it" ge lite lindring, men den som hoppats på att filmen skulle skingra några av frågetecknen runt hans person får vackert fortsätta vänta.