Hon låter bilden tala

Foto:

Kultur och Nöje2006-11-30 00:00

Pija Lindenbaum stånkar lite. Frågan om vad hon jobbar med just nu får henne inte att sprudla av berättarlust.

- Äh, det går trögt. Jag säger alltid det, men det här känns värre än vanligt. Det är svårt eftersom det blir så dåligt. Men jag vet vad boken ska heta i alla fall: "Kenta och Barbie". Det är dags att ta de små pojkarnas parti.

Pija Lindenbaum brottas ständigt med dåligt självförtroende när det gäller sitt skapande. Hon har fortfarande inte gjort en bok som hon är genuint nöjd med, och sina tidiga alster kallar hon "riktigt usla". Trots detta är hon en av Sveriges mest hyllade och prisade barnboksförfattare och illustratörer, firad såväl inom- som utomlands.

Andra chansen

På måndag har hon dessutom chans på sitt andra Augustpris, för "Lill-Zlatan och morbror raring", en bok om fotbollstokiga Ella som kallas Lill-Zlatan och hur det går när hon får konkurrens om favoritmorbrorns gunst.

- Alla mina berättelser utgår från sånt jag eller någon i min närhet har varit med om, och jag hade förstås också fyra morbröder och en favvomorbror av dem. Jag ville skriva om viktiga vuxna som inte är föräldrar. Och så ville jag ha en bög med, det var som viktigt också.

Ville avdramatisera

För så är det: favoritmorbror Tommy är bög. Pija Lindenbaum är positivt överraskad över hur lite det har snackats om just den aspekten av berättelsen.

- Det har inte handlat om bögeriet alls. Mitt sätt att behandla det har smittat av sig på folks sätt att prata om det, och det är ju strålande, tycker jag.

Målet var inte att missionera, utan att avdramatisera. Det sägs inte heller rakt ut vilken läggning morbror Tommy har, å andra sidan är han en frisör med ringar i öronen och färgglad skjorta: en ganska klichéartad bild av en bög.

- Jag var medveten om att jag kanske skulle få smisk på fingrarna för det, och att folk i gayvärlden skulle kunna bli sårade. Men jag ville att han skulle vara sån, han måste skilja ut sig från Ellas tråkiga värld. Och i och med att Steve är en annan sorts bög är jag ursäktad, liksom.

Genusperspektiv

Egentligen är Pija Lindenbaum rätt trött på att det alltid ska snackas budskap och moral när det handlar om barnlitteratur. För henne handlar det främst om att hon har en berättelse eller en speciell person hon vill skildra. Att hennes böcker ständigt hamnar på genuspedagogernas och de feministiska nätverkens litteraturlistor verkar hon mest se som en slump.

- Jag blev tillfrågad för ett tag sen om att prata på en feministisk bokhandel, och det är en värld jag inte har befunnit mig i alls. De ville gärna att jag skulle ha tänkt väldigt medvetet på genusfrågor, men jag hade inte så många svar på deras frågor, säger hon.

Medvetet eller inte - kopplingen är inte särskilt långsökt. Bara titeln "Kenta och Barbie" lär vara en garant för en direktplats på Fi:s litteraturkanon.

- Den handlar om att tjejer får vara på olika sätt, och om de är lite vilda är det bara sådär mysigt kul, men om små killar trär pärlhalsband eller går runt i klackskor är det lite jobbigt. Jag hoppas att jag får ihop det. Det räcker ju inte med en titel, säger Pija Lindenbaum.

Gittan återkommer

Vem av alla hennes figurer som är mest hon råder det ingen tvekan om.

- Gittan, förstås. Hon är en blandning mellan mig och min dotter Alva. Och i "När Åkes mamma glömde bort" är jag ju mamman.

Gittan är ett avslutat kapitel, efter tre böcker. Trodde hon. Nu börjar hon känna att det kanske finns mer att berätta om den lite räddhågsna men fantasifulla flickan. Och faktum är att det i nästa bok kommer att visa sig att Gittan, Nils, Åke, Lill-Zlatan och Kenta alla går på samma dagis.

- Att låta den utspela sig i dagismiljö är verkligen att ta sig vatten över huvudet. Det är tio ungar på varenda sida, säger Pija Lindenbaum och pustar lite igen.

När "Gittan och gråvargarna" var Augustprisnominerad 2000 vågade hon sig faktiskt på att förskriva ett tacktal. I år är hon övertygad om att hon inte behöver något sådant. Men när hon fick priset betydde det mycket.

- Jag suktar ju efter beröm och erkännande så det kändes väldigt fantastiskt. Men arbetsmässigt blev det varken svårare eller lättare.

Recensioner av alla sex Augustprisnominerade böcker i barn- och ungdomsklassen publiceras i morgondagens tidning.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!