Hon vek sig för Google – men vann

Som nytillträdd chef för Språkrådet, före detta Svenska språknämnden, bestämde Ann Cederberg att ordet ogooglebar skulle tas bort ur Språkrådets årliga lista över nya ord. Definitionen av ordet föll nämligen inte det amerikanska storföretaget Google i smaken. Men när Språkrådet valde att lyfta bort ordet blev det plötsligt en stor nyhet världen över.

Googles ingrepp blev med andra ord tämligen misslyckat. För Google i alla fall.

Men hur tänkte Språkrådet egentligen?

– När jag först fick frågan på mitt bord blev jag stridslysten och tyckte inte att ett stort företag skulle försöka styra vårt arbete. Efter ett tag insåg jag att vi inte skulle vinna något på en strid. Och ingen skulle bry sig om att vi gick ut och berättade om påtryckningarna. Det var större chans att få uppmärksamhet om vi agerade med handling i stället för med ord. Och när jag såg vilken genomslagskraft beslutet och informationen om det fick över hela världen så kändes det helt rätt. Inte bara svenska medier, bloggar och Twitter spred det snabbt. Jag blev uppringd av BBC, CNN, Reuters, Harper’s Magazine med flera hörde av sig och jag har fått mejl från hela världen och sett nyhetstexter på grekiska, ryska och japanska där jag bara kunnat läsa ett ord – ”ogooglebar”. Mitt syfte vara inte bara att sprida budskapet utan också att få till en diskussion och det målet nådde jag, förklarar Ann Cederberg.

Som chef ska Ann Cederberg vara Språkrådets ansikte utåt – och i det avseendet fick hon onekligen en rivstart på uppdraget som hon har sedan 1 mars. Tidigare har hon arbetet i många år på Linköpings universitet där hon blev lektor i svenska 1994 och senare prefekt och kanslichef. Hon var kvar till 2008, därefter arbetade hon på Högskolan Kristianstad.

Vanligtvis är Språkrådets arbete av betydligt mindre uppseendeväckande slag. Man arbetar med språkpolitiska frågor, har ansvar för minoritetsspråken finska, romani chib, svenskt teckenspråk och jiddisch.

Arbetet med klarspråk är annan del.

– Myndigheterna ska uttrycka sig klart och begripligt. Människor ska kunna förstå myndigheterna och även göra sig förstådda. Här finns en demokratisk aspekt, kommunikationen ska fungera.

Språkrådet svarar också på frågor från allmänheten.

Vad för typ av frågor är vanligast?

– Uppfattningar om språkets förflackning och försämring återkommer alltid, vi har en viktig roll att förklara att språket förändras, normer förändras. Vi kanske beskylls för att lägga oss platt men Språkrådet bestämmer inte över språket utan vi talar om hur det ser ut och ger rekommendationer. Sedan ska det vi säger stå på vetenskaplig grund, det ska inte vara taget ur luften utan handla om mätbara förändringar.

– Språkets guldålder har aldrig funnits utan var och en har sin egen gyllene period – som sammanfaller med när man själv tillägnade sig språket. Det kan vara 40-talet eller 50-talet.

Möjligen till vissa språkpuritaners förskräckelse är det också så att rådets rekommendationer förändras.

– Nu tycker vi till exempel att "hen" är okej i vissa sammanhang, tidigare försökte vi lansera "den", men med dålig framgång. Annat som inte fick något genomslag är stavningen "jos" och accenten på sambo. Men tjugohundratalet har blivit vedertaget. Även stavningen Franciskus på den nye påven verkar få genomslag.

Ibland är det läge att sätta ner foten.

– Det finns vissa grundläggande principer. Språket ska följa svenskans strukturer, därför säger vi nej till särskrivning och ja till stavningen mejl, säger Ann Cederberg.

Hur är det då med inflödet av engelska ord i svenskan?

– Vanligtvis är det inga problem att låna in ord vi behöver. Var det länge sedan vi lånade in dem så är det inget problem. Men engelska ord bör man anpassa till svenska. Vi kanske borde skriva fejsbok. Ett problem är däremot om vi inte kan använda svenska i alla sammanhang. Det typiska exemplet är inom naturvetenskaplig forskning. Här finns en risk att ett område saknar svenska ord. En svensk sammanfattning på en engelsk avhandling kan avhjälpa det då den tvingar författaren att hitta svenska ord.

Hur ser du på skolundervisning på engelska?

– Det är svårt om eleven inte lär sig att prata om ämnet på svenska, det behövs också mycket svenska i undervisningen. Men samtidigt är det bra att kunna prata om annat än bara det som står i engelskboken – det är kanske inte alltid så roligt.

Ser du någon förändring i den offentliga svenskan i medier, dagstidningar till exempel?

– Jag ser att korrekturläsarna och sättarna har försvunnit. Jag tycker att det är onödigt, speciellt i en tid då det är så lätt att publicera sig. Förebilder behöver vara säkra på språket, har vi inte förebilder blir vi osäkra. Man kan heller aldrig korrekturläsa sin egen text.

Vad har nya språkliga forum som twitter, sms etcetera för påverkan på språket?

– Påverkan finns men de flesta klarar väl att hålla olika genrer åtskilda. Känslan för olika stilarter är mer utvecklad än man kanske kan tro, elever till exempel vet hur läraren vill att man ska uttrycka sig och så anpassar man sig, men använder ett annat språk på rasten. Så det här behöver man inte förfasa sig över, det finns en stor spännvidd i dag.