Hornby leker med konventionerna

Popmusik och relationer. Spillda år och uppbrott. Eftertanke och svart humor.

Nick Hornby går på mammas gata i denna roman, han kan varenda liten grop i marken och han är stadig hela vägen fram till det lekfulla slutet. Men författaren Nick Hornby utmanar inte sig själv. Han gräver inte djupare än han behöver. Smärtpunkterna smärtar inte nämnvärt.

Nick Hornby gjorde upp med ungdomens svallande hormoner och besatthet av sånt som fotboll eller popmusik i sina genombrottsromaner "Fever Pitch" och "High Fidelity" för nästan 20 år sedan. Nu är det den övre medelålderns begynnande dödsrädsla, allt mer sammanfattande livsinställning och besatthet av fotboll eller popmusik som är Hornbys berättarstoff.

"Juliet, naked" känns som skriven för att filmas. Den följer sin röda handlingstråd från början till slut. Huvudpersonerna genomgår inte några större psykologiska trauman men de reflekterar ofta och gärna, med svart humor, om bortslösat liv, tid som aldrig kommer åter och kärlek lagd på fel personer.

Handlingen är lätt att sammanfatta om förenklingar tillåts. Bedragen flickvän blir via internet ihop med expojkvännens stora musikidol - en tystnad, tillnyktrad och åldrad amerikansk singer-songwriter. Möten med komplikationer uppstår. "Juliet, Naked" är lättläst men lättglömd.

Nick Hornby kan popvärlden och han leker med dess konventioner och stereotyper. Han kan också en hel del om sargade relationer och känslorna i dess spår. Detta och Nick Hornbys humoristiska vridningar gör att "Juliet, Naked" aldrig blir tråkig.

Men någon absolut nödvändig läsning är det inte. Tryter orken inför de dryga 300 sidorna, kan du lugnt vänta på filmen.

MATTIAS AHLÉN