Han skötte också sitt eget försvar, kallade hundratals vittnen, drog ut på tiden på gränsen till att förlöjliga domstolen.
Jag hörde honom i aktion i rättssalen, en sån uppvisning i översittarattityd går inte att glömma. Inget spår av ånger. Tiden i rätten sög han upp som en svamp. När han skulle ställa frågor till vittnen drog han långa haranger av påståenden. När domaren avbröt klagade han på att han fick för lite tid.
En utomjording kunde inte ha trott annat än att den arrogante mannen i mörk kostym och portföljen bredvid sig, nämligen Milosevic, var åklagaren i målet.
Läser doktoranden i folkrätt, Mark Klambergs, intressanta blogg. Han menar att Karadzic genom att vägra advokat försöker "göra tribunalens förhandlingar till ett politiskt skådespel. Tribunalen borde förhindra att så sker."
Just det, men hur?
För det ligger också ett värde i att rättvisan får ha sin gång, att allt sköts korrekt, så att ingen kan påstå att krigsförbrytarna inte fått försvara sig.
I dag (tisdag 27 oktober) släpps Biljana Plavsic ur svenskt fängelse. 79 år gammal kan hon åka hem till den väntande lägenheten i Belgrad.
Juridiskt verkar allt ha gått rätt till.
Men det skaver hårt i mig ändå.
Kommer ni ihåg tidningen Vi:s scoop i våras då Margaretha Nordgren lyckades få en intervju, den enda, med Plavsic på Hinseberg?
Där säger Plavsic utan omsvep:
"Jag har inte gjort något fel, men min advokat rådde mig att erkänna punkten brott mot mänskligheten för att kunna kohandla om de andra åtalspunkterna. Annars hade rättegången pågått i tre, tre och ett halv år. Det var för lång tid med tanke på hur gammal jag är!"
Plavsic fick 11 år istället för kanske 25. Hon lovade också vittna mot Milosevic, men gjorde det aldrig. Det heter att Plavsic är den enda av ledarna som erkänt och visat ånger och det bidrog till att hon nu släpps efter trefjärdedelar av straffet.
Margaretha Nordgrens artikel i Vi är fantastisk och fick inte den uppmärksamhet den förtjänade.
Nu verkar alla ha glömt den.
Men varför tog den intelligenta Plavsic tillbaka sitt erkännande så öppet, samtidigt som hon redan sökt om nåd två gånger hos regeringen?
Jag tror att hon måste ha bäddat för sitt återtåg till Belgrad, där hon inte vill bli sedd som förrädaren som vek ner sig i Haag.
En beräknande intrigör, alltså.
Länkar:
Mark Klambergs blogg http://klamberg.blogspot.com
Margaretha Nordgrens intervju med Plavsic finns på www.vi-tidningen.se.
Zenaida Hadzimahovics Personligtkrönika från Corren 24 oktober