Hur ord uttalas kan vara en engagerande fråga, särskilt om det handlar om mer offentliga sammanhang. En läsare skriver att han på sista tiden hört både nye fotbollskommentatorn Anders Svensson och Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin uttala ordet egentligen ungefär "ijängklien". Antagligen är det en generationsfråga, skriver han och konstaterar något uppgivet att han nog får vänja sig.
Frågan berör förhållandet mellan skrift och tal och bygger på antagandet att skriften utgör en norm som talet har att anpassa sig till. I själva verket är det snarare tvärtom. Det talade språket är mer ursprungligt och föregår skriften. Så man kan inte hävda att uttal som inte följer stavningen generellt är fel. Uttal som missommar och massäck till exempel är vanliga och man kan inte påstå att den som följer stavningen och uttalar midsommar och matsäck gör mer rätt.
Språket förändras och många äldre ord har förenklats, utan att vi nu bekymrar oss för den saken. Bastu var från början badstuga, för att ta ett exempel i mängden.
Bekvämligheten vinner i längden. Ett svårare och mer ansträngande uttal riskerar att få stryka på foten för ett enklare.
Uttalet "ijängklien", eller "ejängklien", beror nog på svårigheten med den ovanliga bokstavskombinationen "tl" mitt i ordet. Vi tenderar att byta mot det vanligare "kl". Samma sak gäller ordentligt och äntligen . (Så förklarades saken – fast mer utförligt – i radioprogrammet Språket.)