NY bok
Gilles Rozier: Kärlek utan motstånd
Översättning: Ervin Rosenberg
Panache/ Bonniers förlag
"Kärlek utan motstånd" utspelar sig i en fransk provinsstad under den tyska ockupationen. Berättaren, en tysklärare i stadens flickskola, är namnlös. Fortfarande en bra bit in i romanen är man osäker på om det är en man eller kvinna som är huvudperson. Författaren undviker skickligt alla referenser till kön vilket får konsekvenser för hur man läser.
När sedan berättaren gifter sig med en som bär det könsneutrala namnet Claude skingras förvirringen genom romanens tidsmässiga förankring -- homoäktenskap är inte ens uppfunna och homosexualitet är straffbart under nazisternas styre.
Berättaren har en passion för det tyska språket och den tyska litteraturen. I en vrå av källaren har han inrett ett helt bibliotek med de av nazisterna förbjudna författarna. Dit drar han sig tillbaka medan SS-officeren lägrar hans syster på övervåningen. Och snart gömmer läraren ännu en passion i sin källare: en ung polsk jude. I över två år hålls han gömd, inte för att han är jude utan för att han förlöser läraren sexuellt men också för att han talar den egendomliga variant av tyska och hebreiska som heter jiddisch.
Romanen utforskar gränszonerna mellan språk och identitet men även förskjutningar i roller som när den ockuperade gradvis själv blir ockupant.
Prosan är torr och kyligt distanserad, berättaren en ganska obehaglig och överspänd typ som slår ned blicken inför de övergrepp nazisterna begår. Helt oförmögen till självrannsakan är han inte. Den drastiska upplösningen är tyvärr mindre bra förankrad både psykologiskt och litterärt. Det finns gränser för vilken handlingskraft man förväntar sig av denne Heine-älskande tysklärare.