Lennart Angvik skickar en reflektion och fråga till Språkspalten. Så här skriver han: "Numera har det blivit väldigt vanligt att man säger 'i såna fall', fast man åsyftar en händelse eller en företeelse i singularis." Han ger exemplet "Tåget kanske blir försenat, men i såna fall ringer jag."
Hur kan det här komma sig, frågar han. Varför ersätts "i så fall" allt oftare med "i såna fall"?
Jag har inte hittat någon bekräftelse på att den här användningen faktiskt har ökat, men det är inte alls omöjligt. Andra har i alla fall frågat sig samma sak och radioprogrammet "Språket" tog upp frågan för flera år sedan.
Helt enligt Angviks resonemang kan man konstatera att det traditionellt riktiga är att säga "i sådana fall" vid syftning på flera saker. Eftersom "såna" är en sammandragning av "sådana", verkar logiken brista i formuleringar som ovan.
Men att förklara varför det här bruket förekommer är inte det lättaste. I sitt svar tar Språket fasta på att "i så fall" inte heller är ett alldeles självklart uttryck. Varför heter det inte "i sånt fall"? Vi använder uttrycket utan att vanligtvis reflektera över varför det heter så. På liknande sätt kanske "i såna fall" håller på att få fäste som en formulering som känns naturlig och i själva verket fungerar lika bra som den många är mer vana vid.
Men fyll gärna på med eventuella tankar kring detta!