Tua Forsström: Sånger
Söderströms/Symposion
Men det är en bedräglig röst, eftersom den stillsamt och lågmält, ibland närmast somnambuliskt, smugglar in mörka stråk och element i dikten. Att läsa eller kanske hellre lyssna till henne kan vara som att under nocturnen plötsligt erfara sprickor i salongsgolvet och insisterande viskningar underifrån.Samtidigt har jag förstått att många upplever hennes poesi som trösterik. Tua Forsström har en för genren ovanligt stor och trogen läsekrets och det kan bero på att den taktila och darrfria stämman förenar sprödhet och känslighet med viss stoicism och robusthet.
Oaktat en samlingsvolym häromåret, "Jag studerade en gång vid en underbar fakultet", är det nya diktverket hennes tionde sedan debuten 1972. Det utges samtidigt i Finland och Sverige, tack vare gott samarbete mellan ett förlag i Helsingfors, Söderströms, och ett i Skåne, Symposion. Mera sådant!
Titeln är paradoxal, "Sånger". Särskilt sångbara är dessa dikter nämligen inte, snarare korta, lakoniska, lite naivstiska. Lätt drömska och dunkla, ändå med konkreta inslag - mer än en gång anas ett släktskap med Aspenström.
Ännu efter en handfull omläsningar måste jag dock tillstå att boken inte riktigt - och det har aldrig förr hänt under umgänget med Forsström - vill drabba mig. Det är enkelt att urskilja motivkretsarna och de ideliga variationerna av dem: Ekelöfs natt, skogens djur, järnvägen, museet som det inget kostar att besöka om just natten. Drömmen om en bättre och mera renhjärtad värld, bland harar och förädlade "mänskor"?
Det finns religiösa aningar i dikten, ett närmande till en både inåtvänd och nästan pratglad mysticism. Och otaliga referenser till den tidigare produktionen: samtal pågår, dikten blir aldrig färdigskriven, definitiv. Men förutom glimtvisa utväxlingar mellan köld och hetta, nordisk vinter och malarianätter, fattas den kontrastverkan som brukar utmärka Forsström. Det är, de dödas dova närvaro till trots, lite för tempofattigt och temperaturjämnt.
Som vore boken snarare än ett enskilt, fulländat verk en del av något större, ännu opublicerat.
JAN KARLSSON