Förra året kom Ian Kershaws monumentala biografi över Adolf Hitler på svenska och nu återkommer han med en skildring om andra världskriget.
Här fokuserar han på några avgörande beslut som togs under andra världskriget 1940 och 1941. Han berättar om upptakten och bakgrunden till besluten och det blir som intressantast när han visar på individens handlingsutrymme i relation till övrig ledning och byråkrati.
Kershaws bok ställer två frågor på sin spets: vilken möjlighet hade de olika aktörerna att påverka genom sina val och vad hade hänt om de hade agerat annorlunda?
Frågorna hänger ihop och är lika omöjliga att besvara som att kringgå, men hör samman med varje människas syn på historien.
Jag vill lika lite som Kershaw ha en kontrafaktisk historieskrivning, där andra eventuella utgångar spekuleras fram.
Men jag skulle vilja ha en tydligare skildring av själva valmöjligheten, vari de olika alternativen bestod. Först då kan de värderas och sättas i sitt sammanhang.
Men Kershaws ovilja att spekulera gör att han utesluter andra valmöjligheter och därmed utmålar individerna som passiva objekt styrda av ödet. Kershaws historiesyn närmar sig den fatalistiska, som om människorna inte hade några andra alternativ än de som faktiskt valdes.
I stället för en intressant och debatterande bok om dessa avgörande vals verkliga vikt har Kershaw bara skrivit ytterligare en bok om andra världskriget.