Linköpingskonstnären Leif E Boman utgår fortfarande i sin konst från tragedierna i forna Jugoslavien. Correns recensent berörs starkt av allvaret och engagemanget.
KONST
Leif E Boman: A red chair and something behind
Kraftverket, Mjölby
Pågår till 6 november
Titeln till Leif E Bomans utställning syftar på alla de konstprocesser som pågår bakom den röda stolen i hans ateljé. Det är mäktiga och tålmodiga projekt. Ända sedan jag år 2000 bevakade hans utställning "ande.dräkt" på Passagen i Linköping, som manifesterade ett sjuårsprojekt med insamling av jord från 182 länder, så har jag imponerats av hans konstnärliga gärning.
Då liksom nu handlar det till stor del om tragedin i de jugoslaviska inbördeskrigen kopplat till en global strävan mot fred och försoning. Här har konstnären utvecklat och fördjupat symboliken i jordinsamlingarna, genom att överföra dem till "målningar". Med tjärpapper och ett särskilt lack framträder de som fascinerande, ljusskiftande variationer av uttryck från 186 länder.
Allt detta ska sedan överföras till ljud. En överföring som sker från kolgnisteffekter till färgspektra och mätbara ljudfrekvenser. I den här utställningen finns ljudstommen till en "Bosniensymfoni", med ljud som har hämtats från jord i över 200 funna massgravar. Med bilder berättas om människor som försvunnit i dessa gravar och i en förteckning finns alla deras namn. Namn som också, i montrar, återges som jordfärgade punkter avtryckta på syd-koreanskt papper.
I utställningen finns även den cd som fångat upp ljud från askan och betongen i World Trade Center och en videoåtergivning av sjubarnsmamman Zarminas avrättning på Kabuls fotbollsstadion. Den visar samtidigt hur Boman, genom den afghanska kvinnorörelsen RAWA, har lyckats införskaffa jord även från denna plats. Den jord som är laddad med så mycket symbolik och kraft av både livsbejakelse och förtryck.
Det är få konstnärer som i så hög grad tar sitt konstnärskall på allvar som Leif E Boman. Här handlar det inte om en postmodern distanserande likgiltighet, utan om ett intensivt engagemang för världens tillstånd, och om människor och folkgrupper som utsätts för ett förödande förtryck. Hans utställningar runt om i världen understryker detta globala engagemang och visar samtidigt på hans storhet. Det är bara att hoppas att Mjölby uppmärksammar att staden i ytterligare tio dagar har besök av en konstnär av världsformat.