En indisk lyrikantologi med ett par hundra dikter av femtio författare som skriver på tre olika språk - mycket, mäktigt, rentav storvulet. Tills man betänker att Indien har tjugoen officiella, totalt mer än trehundra språk fördelade på någonstans kring 1,2 miljarder invånare.
Likväl är 400-sidiga lyrikantologin "Innan Ganges flyter in i natten" allt annat än futtig. Det är en veritabel poetisk djungel. Snårig, vildvuxen. Ganska snart finner man ändå personliga favoriter. Som K Satchidanandan vars dikt "Trumman" inleds:
Som barn ville jag gärna veta
varifrån trummans ljud kom
en gång lyfte jag på dess lock
och kikade in.
65-årige K Satchidanandan är från sydindiska delstaten Kerala och skriver på det jämförelsevis lilla språket - ynka 30 miljoner talare - malayalam. Som alltså är ett av de tre språk som antologin upphöjt. Intressant, med tanke på att de andra originalspråken är engelska och hindi: maktens, överhetens språk i miljardnationen.
Så är Kerala en ovanlig indisk delstat. Styrd av marxister i princip sedan 1950-talet, starka fackföreningar, relativt låg analfabetism. Och med en livaktig litteratur.
En av antologins diktare är - eller var, hon dog förra året - rentav en av Indiens mest kända, stridbara författare, Kamala Das. Som 1976 gjorde skandalsuccé med en sällsynt öppenhjärtig, gripande självbiografi. Hon skriver om något självklart, något av det mest förbjudna i detta patriarkat: kvinnors sexualitet.
Överhuvudtaget är malayalamlitteraturen relativt kvinnostark, socialt medveten, modern och upplyst, i ett svenskt folkhemsperspektiv. Inte konstigt att valet föll på just malayalam av alla Indiens språk när antologin pusslades ihop.
"Innan Ganges flyter in i natten" - snygg titel - är frukten av ett mångårigt, lika imponerande som ambitiöst projekt. Genomgående ger tolkningarna ett gediget, uppfinningsrikt intryck. Verkligen indisk lyrik på svenska.
Redaktörerna, tillika Indienkännarna Tomas Löfström och Birgitta Wallin, tillhör också antologins tolv (!) översättare, tillsammans med tunga diktarnamn som Lasse Söderberg, Arne Johnsson, Jonas Ellerström.
Att sammanfatta "Innan Ganges flyter in i natten" är ogörligt.
Volymen bjuder på ett dignade överflöd av röster som talar, sjunger, skriker, nynnar i alla tänkbara tonlägen. Antologin känns lite som för förstagångsresenären i Indien: som ett myller. Men res tillbaka och myllret förvandlas till människor. Röster.
Värt att notera är att det i dag är betydligt mindre kontroversiellt att skriva på engelska, de forna kolonialherrarnas tungomål, än för bara tiotalet år sedan. Visst, en anpassning efter bokmarknaden; tendensen är betydligt starkare inom romankonsten. Men inte enbart: inte ens den mest kommersielle av diktare blir rik.
Dessutom fungerar engelska som lingua franca mellan Indiens alla språk. Betänk att svenska och hindi är närmare släkt med varandra än hindi och malayalam.
Efter åtskilliga veckors bekantskap med antologin är det ändå en enda röst som talar starkast till mig; den ögonöppnande, naivt ironiske poeten K Satchidanandan som kikar in i "Trumman" och ser:
Det fanns en skog därinne
där odjur strövande omkring
det regnade oavbrutet
floden var översvämmad
och vinden tog i allt mer
under den mörka himlen.
En vild gud ridande på en bisonoxe
blåste i sitt horn.
Med darrande händer
satte jag på locket igen.
Hur dikten slutar? Kära läsare, det måste du själv ta reda på. Jag säger bara: "Innan Ganges flyter in i natten".