Individuella prestationer räddar Holgerspexet

Drottning Kristina (Loa Ottosson) ligger hellre och dagdrömmer om prinsar än styr riket. I stället får hennes mamma Maria Eleonora (Jenny Torberntsson) motvilligt regera.

Drottning Kristina (Loa Ottosson) ligger hellre och dagdrömmer om prinsar än styr riket. I stället får hennes mamma Maria Eleonora (Jenny Torberntsson) motvilligt regera.

Foto: Tord Olsson

Kultur och Nöje2013-11-17 14:54

Holgerspexet

Drottning Kristina och jakten på drömprinsen.

eller – Hur många grodor ska jag behöva pussa egentligen?

Forumteatern, Nationernas hus

Doktorn rekommenderar Prozac och pension. I stället tvingas Maria Eleonora motvilligt styra det svenska riket eftersom dottern, drottning Kristina, är en sådan slashas. Lösningen är lika enkel som genial, gift bort den Disneyälskande drömmaren så att det blir ordning på 1600-talet.

Gensvaret må vara knapert, en äldre herre drabbad av hypotermi och en dansk kronprins glad i såväl flaskan som kvinnor, men vi har i alla fall en tillräcklig ensemble för att föreställningen ska komma igång efter en långsam start.

Snart går så gott som samtliga på slottet i mordtankar, men särskilt mycket intriger eller spänning blir det aldrig. Synd när det finns sådan potential i skådespelarna. I stället är sång- och dansnumren den stora behållningen. Det spelar liksom ingen roll om det är Orups ”Då står pojkarna på rad” eller Iron Maidens ”Fear of the dark” som tolkas – det är alltid snyggt, fyndigt och medryckande. Bäst är Torbjörn Westling som spelar drottningens maktgalna faster Katarina Karlsdotter Vasa. En röst som gärna hade fått ta mer plats.

Humornivån varierar stort. Träffsäkra skämt om kungahus och politik blandas med trött slapstick. De syrliga passningarna till universitetet saknas och varför låter drottning Kristina som en reinkarnerad Percy Nilegård? När kvällens mest populära meningar i den nära fullsatta Forumteatern handlar om hur hemskt det vore om Skåne blev en del av Sverige, krävs det nog inte en lundensare som undertecknad för att tycka att botten är nådd.

Sett över drygt två timmar är det klart underhållande. Men. Även om skådespelarna är skickliga och med imponerande lätthet reagerar på publikens nycker. Även om föreställningen väcker funderingar kring identitet genom att spela på stereotyper i en dragshowinspirerad rollbesättning. Att alla avancerade allitterationer appellerar auditoriet spelar liksom ingen roll så länge grundhistorien är ljummen.

Ett mellanår för Holgerspexet, däremot inte för de individuella prestationerna. Nämnda Westling och Josefin Avén i rollen som Fredrik III av Danmark är värd ett entrépris i sig.

Föreställningen ges även onsdag 20/11, fredag 22/11 och lördag 23/11.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!