Hari Kunzru: Leela.exe
Översättning: Ulf Gyllenhak
Albert Bonniers förlag
Tjugo miljoner lär Hari Kunzru ha fått för sin de-butroman, bara i förskott. Vad "Leela.exe" betingade är osäkert, men gissningsvis nåt liknande.
De skyhöga honoraren är i dag en del av de anglosaxiska storförlagens marknadsföring; ett slags riskkapital investerat i riktiga blockbusters till böcker, det vill säga i en viss typ av totalroman (Zadie Smith, Monica Ali, Charles Dickens) som redan i kraft av storleken på förskottet förväntas få en medial skjuts framåt, det vill säga låta tala om sig som någonting alldeles, alldeles extra.
Som av en händelse är dessa böcker, i sitt vädjande till läsarens tårkanaler och inneboende rättskänsla, dessutom som skrivna för att iscensättas, det vill säga filmatiseras.
Alltså. "Leela.exe" är en ung, smart, urban roman som tar det där magiska helhetsgreppet på en aldrig så globaliserad värld. Koncept: En sisådär fyrahundra tättskrivna sidor, kryddade med humor, multi-kulti och en nypa samförstånds . . . ursäkta . . . samhällskritik.
Jag kan inte hjälpa det. Så här besviken har jag inte blivit sedan Zadie Smiths "Vita tänder" slog ner som en bomb bland de i branschen ständigt lika svältfödda samtidsfundamentalisterna. Och det var ändå en bra roman.
Paradoxalt är att "Leela.exe" lever och andas just den sortens hurtfriska klipparmentalitet den avsåg att punktera. Man skrattar MED författaren ÅT hans stackars marionetter: den krisande reklambyråkillen, den indiske datanörden och så förstås ett gäckande datavirus, materialiserat i en pixlad bollywood-aktris.
Läs hellre Michel Houellebecq, en i alla avseenden grym samtidsskildrare. Eller Shakespeare.
För även om "Leela.exe" är skickligt konstruerad känner man sig i slutändan bara mätt och manipulerad. Och det var väl ändå inte meningen?