Bilmärkena saknar inte betydelse Ingo Schulzes roman. Där är Ladan, Skodan, Trabanten. Så har romanen också drag av politiskt mättad roadmovie. Via Tjeckoslovakien bär det av från DDR till den ungerska Balatonsjön och så småningom Bayern. Året är 1989, månaderna före och efter Berlinmurens fall. Och Adam kör en gammal Wartburg.
Fast ju längre romanen lider desto svårare får han det med herraväldet - inte bara över fordonet. Det krävs inget snille för att räkna ut vilken ursprungsberättelse Schulze alluderar på. Titeln är nämligen klarare än vägkrogarnas korvspad, "Adam & Evelyn".
Paradisets placering i geografin är däremot osäker. För Adam, drygt 30-årig damskräddare, kan det rentav handla om en utdrivning, som hade han det mera privilegierat förr, i DDR, med en cigarr i trädgården, omgiven av hungriga äldre kvinnokunder. Evelyn är bara några och tjugo och liksom mera längtansfull och förändringsbenägen.
Schulze är i mina ögon ingen stor prosaist, men en ytterst förfaren och hantverksskicklig underhållningsartist. Det är lätt och luftigt med små precis lagom förnimbara melankoliska stråk. Och tonen i de otaliga dialogerna befinner sig gärna i den förtjusande fickan mellan humor och svärta.
För största möjliga behållning rekommenderas: glöm att det är en betydande roman och betrakta i stället texten som ett ovanligt intelligent och finurligt filmmanus.