Ingrid Carlqvist: Boken om Keith

När Keith Cederholm till slut frikändes för mordbrand efter Jan Guillou berömda engagemang, uppdagades en rättsskandal som gett genklang lång tid efteråt.

Det är också denna händelse som är centrum i journalisten Ingrid Carlqvists biografi om Keith Cederholm. Här möter läsaren en trasig barndom och ett hopplöst socialt arv, samt berättelsen vad som hände med Keith Cederholm efter den friande domen. Det stora skadeståndet som skulle ge Keith ett nytt liv med gård på landet och trygg familj, ledde i stället till att processen av utanförskap, kriminalitet och missbruk drevs på i en allt mer skenande fart.

Ingrid Carlqvists berättelse om Keith Cederholm, som är baserad på intervjuer med honom strax innan han dog 2010, egna minnen från rättegångarna på 1980-talet och tidningsartiklar, ger bilden av ett människoöde där allt är hopplöst förlorat från första början. Det sociala arvet, bristfälliga föräldraskapet och ett samhälle som fastnar i attityder och fördomar bidrar till en berättelse där allt bara kan sluta på ett sätt. Keith dör nedbruten av missbruk och kriminalitet som en människospillra.

En fråga väcks; hade Keiths liv blivit annorlunda? Om hans kaotiska barndom med psykisk skörhet tidigare uppmärksammats. Om Keith aldrig dömts för mordbrand. Om Keith inte hamnat i rampljuset för en hel nation efter frikännandet.

Frågan går naturligtvis inte att besvara. Däremot berättar Ingrid Carlqvist om det förödande utanförskap och den destruktivitet som går i arv till Keiths egna barn. Olyckan är hans egendom.

Ingrid Carlqvist berättar parallellt om sin egen uppväxt och utveckling till journalist.

Det blir en gemensam biografi av både henne och Keith. Jag får en association till Yrsa Stenius bok om Albert Speer; "Mannen i mitt liv". Jag uppskattar denna dubbelexponering som ger läsaren en chans att förstå såväl berättaren som den berättade.

Här finns ingen riktig källkritik. Saker är som Keith berättar om dem, med följd att personligt ansvar tonas ned. Läsaren måste därför ta sig an boken med omdöme och eftertänksamhet. Men med den reservationen är det en intressant och dramatisk läsning om såväl personlig som samhällelig bräcklighet. Känslan av att sitta i ett korthus smyger sig på.

JAKOB CARLANDER