Erik Wallsten: Inte den vassaste inledningen

Dels till en Eurovision-final där vi ska visa att vi är bäst i Europa på Melodifestival, gärna när det gäller artist och låt men allra mest när det gäller tv-produktion.

Om tävlingens besök i Karlskrona satte standarden för denna resa så är jag orolig…

Låtarna:

David Lindgren ägnade förra årets tävling åt att sjunga om hur mycket han tänkte skrika. Årets tävling tänker han tydligen ägna sig åt att uppfylla löftet. Jag hade väntat mig något klart roligare än det där hojtnumret från den breakdansande lill-Dannyn.

Yohio var betydligt bättre, med sitt glamrockiga möte mellan Bon Jovi och My Little Pony.

Övriga startfältet? Den sköna men alldeles för aparta avantgardecroonern Jay-Jay Johanson kom som väntat sist. Anna Järvinens fina, gammeldagsa vuxenballad hade kunnat få något slags Caroline af Ugglas-genomslag, men det var tydligen att hoppas på för mycket. Gadd var förvånansvärt osoulig. Och det där saxpartyt var… tja… ett sånt där nummer som vi brukar skratta åt i Eurovison när det kommer från Bulgarien.

Övriga showen:

Danny är inget programledaress, men en sjutusan till sång- och dansman. Surprise. Gina är säkrare och charmigare och Loreen-dansen var toppen, men hon förtjänar ett bättre material att jobba med. Och att råka avslöja vem som går vidare i förväg… Nej, SVT, det håller inte i Eurovision.

Å andra sidan. 2012 hade vi Loreen, Danny, Flinck och Ranelid. Vi kan behöva ett mellanår för att pusta ut lite.

Deltävlingens…

… nervösaste: Anna Järvinen.

… näst nervösaste: Danny när han programledde.

… säkraste: Danny när han sjöng och dansade.

… låttext: Järvinens relationsdrama. Hoppas att någon lyssnade.

… fråga: Jag har missat ”På spåret” i år – men ser Kristian Luuk ut så där på riktigt nuförtiden?

… Tabita-frisyr: Yohios gitarrist.

… Brandsta-klapp: ”Gosa”-gnidet. Eller kanske inte…