Sonat till Miriam
Översättning Manni Kössler
Bonniers
Linda Olssons debutroman från 2005, "Nu vill jag sjunga dig milda sånger", blev en stor framgång i flera länder. Men uppföljaren, den nyss utkomna "Sonat till Miriam" är faktiskt starkare som berättelse - fullödigare, mera fängslande, och mycket svår att lägga ifrån sig.
Romanen tar avstamp i en ensam, medelålders svensk man, Adam, musiker till yrket, bosatt i Nya Zeeland (precis som författaren själv), och hans sorg över sin döda dotter. Hon var hans framtid. När framtiden inte längre finns, söker han sig mot det förflutna, ett förflutet som hans polska mor alltid vägrat att tala om.
I tystnad växte han upp. I tystnad växte - inser han nu - hans dotter Miriam upp, också hon med bara en förälder, sin far.
Sökandet efter svar leder Adam hemåt, till Europa, Krakow och senare Sverige. Och romanen formar sig verkligen till en slags sonat med variationer över tystnadens tema, och ett spel med olika identiteter på olika plan. Dess gestalter förenas av tystnaden och sina försök att hantera livskriser.
Stämningen är vemod, sorg, över hur på en gång omöjligt och nödvändigt livet kan vara, hur smärtsam kärleken, hur svåra livsvalen. Miljöskildringarna lyser av ett dunkelt ljus, en mängd detaljer, ofta målade i dova jordfärger, som i beskrivningen av den gamle herr Spiewaks våning i Krakow, i ett stort gammalt hus befolkat av döda.
"Sonat till Miriam" är en intensivt levande berättelse om kärlek och sorg. Min enda invändning mot den skulle kunna vara att dess gestalter ibland blir lite för litterära på bekostnad av realismen - i de många och långa monologerna som utgör en stor del av romanen talar de som... ja, som böcker, alltid välformulerat och genomtänkt, kanske lite för tillrättalagt.
Men detta framstår som en bisak sett mot bokens kvalitéer.