Hans fru var fotograf och Wittgenstein-kännare. Hon hette Alix Cleo Roubaud, dog av en blodpropp i lungan 1983. Tre år senare gav änkemannen ut en diger diktbok som nu föreligger in extenso på svenska, "Någonting svart".
Änklingen är välrenommerad i Frankrike och annorstädes, Jacques Roubaud. Född 1932 och vän med avlidne Georges Perec är han numera ordförande för OuLiPo, ett litterärt sällskap som bland medlemmarna hyst såväl Italo Calvino som Raymond Queneau.
Men detta verk går utanför sällskapets stränga ramar. Det är ett sorgearbete, tillkommet i den bild- liga och hart när bokstavliga afasins efterdyningar: "Inför din död förblev jag fullkomligt tyst./ Jag kunde inte tala på nästan trettio månader. / Jag kunde inte längre tala på det sätt som är mitt: genom poesin."
Slutligen och sist förmådde sig Roubaud till både tal och skrift. Det finns ingen anledning att vara något annat än tacksam, i synnerhet inte som översättarna gjort ett styvt jobb och en av dem, Jonas (J) Magnusson, därtill bidragit med ett belysande efterord.
Nu sänker jag blicken och går ånyo i verket in, utan retoriska förväntningar och tilltänkta elegiska vändningar.
Jan Karlsson