Det är mycket Patti Smith i år. Lagom mycket, om ni frågar mig. Memoarerna "Just kids" om hennes liv i New York med Robert Mapplethorpe, diktsamlingen "Oskuldens tecken" och så kommer förlaget Bakhåll ut med den lilla prosalyriska "Samla ull/Woolgathering".
Klurigt formatMen hur ska jag läsa den? Vänstersidorna är originaltexten, Pattis egna ord på engelska. Högersidorna är den svenska översättningen, av C Hj. Först läser jag som vanligt, alltså vänster, höger, vänster, höger. Men det blir bara jobbigt, och jag kommer på mig själv med att irritera mig på detaljer i översättningen. Så släpp det!
När jag i stället läser bara den engelska texten kommer jag in i Patti Smiths värld, ser den taniga lilla flickan som samlar kulor i strumporna och tycker att fältet bortom huset är magiskt. Hela världen är magisk när Patti är liten. Ett underligt folk samlas på ängen under kvällarna, när Patti står i fönstret och tittar. Men vilka är de? Flickan samlar mod och frågar den gamle mannen som säljer småfisk.
- Det är ullsamlarna, svarar han.
Längtar efter röstenInte förstår den lilla Patti riktigt vad han menar, men hon tycker det låter bra. Och hon bär med sig ullsamlarna resten av livet, som en hemlig skatt som bara hon och den gamle mannen kan se.
Jag följer gärna med Patti i den här korta lilla berättelsen, men det känns som att något ändå fattas. Jag kommer på mig själv med att längta efter att höra hennes röst. En hel kväll där hon läser hela boken högt, kanske ackompanjerad av barnen Jackson och Jesse.
Det skulle vara magiskt.
SUSANNE STERNER