-- De flesta rollfigurer jag har spelat har klöst sig blodiga föratt överleva. De har inte alltid varit goda förebilder. Men de harvarit karaktärer med hjärta, säger hon i telefonen från Stockholm.
Skådespelerskan Eva Röse har alltid varit noga med att välja sinaroller. Men inte på det sättet att hon satsat på säkra kort. Snarare såatt hon har velat våga.
Under de senaste åren har hon bland annat spelat nätprostituerad medövernaturliga krafter i tv-serien "De drabbade", polis i Josef Faresfilm "Kopps" och Maggie i "Katt på hett plåttak" på Stockholmsstadsteater. I morgon kommer hon till Linköping för att recitera "Jesusju ord på korset". Joseph Haydns musik spelas av ensemblen MusicaVitae.
-- Det kan bli väldigt kraftfullt när ord kombineras med musik.
Hon är nyss hemkommen från Malaysia. En dags inspelning av entreminutersscen i action-drama-thrillern "Storm" och tre veckorsruntresande.
-- Jag älskar att resa. Men jag känner att jag borde kombineraresandet med en uppgift. Det behöver inte ha med teater att göra. Jagskriver till exempel mycket och fotograferar. Mitt mål just nu är atthitta den där uppgiften.
"En ung, vild, manlig konstnär har alla tålamod med, så han fårhålla på. En kvinna med samma egenskaper skulle åka ut med detsamma.Han vore charmig, hon obehaglig." På hemsidan socialist.nu hittar jagcitatet av Eva Röse.
Är det självupplevt?
-- Ja, självklart. Varje dag och överallt. Det finns gamla jävligtdammiga rocknrollmyter som säger att det är okej för en snubbe attskapa stora saker i en dimma av rökridåer, men inte för en kvinna.Samhället är mer dömande mot en trasig kvinna än mot en trasig man.
-- Mitt mål är inte att bete mig som ett as och bara få jobbavidare. Den typen av jämlikhet kan man ju stoppa upp i röven. Men detfinns en större acceptans för att män gör det än att kvinnor gör det.När Steven Taylor är ett as på scen är det mer rocknroll än närCourtney Love står där med utsmetat läppstift. Hon ses som tragisk, endålig mor.
Vad innebär det för dig att vara feminist?
-- Om jag inte är feminist, vad ska jag då vara? Dum i huvudet? Attalla ska ha samma rättigheter är en grundläggande tanke för mig.Samtidigt gäller det att bli medveten om de strukturer som finns. Jag,Eva, går inte omkring och känner mig förtryckt och kränkt i minyrkesroll och vardag. Men man kan ju bli hemmablind. Om jag rannsakarmig själv är det säkert tjugofem saker jag är med om under en vecka somhänder bara för att jag är född utan snopp.
Som vad då?
-- Intervjuer till exempel. Jag får nästan alltid frågor som minamanliga kolleger aldrig får. Om utseende, kroppsideal och om jag villha barn. Till slut blir man medieskolad och sätter upp en brandvägg motde dumma frågorna. Man frågar tillbaka: Skulle du ställa samma frågatill en manlig skådespelare? För det gäller ju att komma bort från detjävla mascaraträsket.
Det verkar inte vara alldeles enkelt att ta sig därifrån. Nyligenblev Eva Röse utsedd till en av Sveriges sämst klädda av ExpressensEbba von Sydow.
Tar du den utnämningen som en komplimang?
-- Ja, det kanske är en komplimang faktiskt . . . Jag har i alla fall inte Paris Hilton som min största idol direkt.
Inom skådespelarbranschen är jämlikhet numera något ganska naturligt enligt Eva Röse.
-- På scenskolan forskar de till och med i genusperspektiv. Detfanns inte ens på kartan när jag började där. Det ska mycket till omman ska komma undan med ojämlikt beteende i min bransch idag.
Hur påverkar feminismen ditt jobb?
-- Jag är en människa som vill ha respekt för det jag gör. Och jagtycker oftast att jag blivit bemött bra. Men vid vissa tillfällen hardet hänt att jag känt mig orättvist behandlad. Jag har suttit med ilöneförhandlingar och sett att jämnåriga manliga kollegor har högrelön. Då är det klart att jag tar tag i det och ser till så att detförändras. Jag är en sån person som inte är rädd. Jag var det när jagvar yngre. Det var härligt att bli äldre.
Vi pratar om förebilder. Många unga tjejer skickar brev, kommer framtill Eva Röse på stan och vill ha råd eller ge komplimanger.
-- Det är extra kul att få komplimanger från kvinnor. Jag tycker atttjejer borde lovebomba varandra mer för det kan blåsa väldigt kalltibland.
Fram till för några år sedan var hon ledare för en trupp tävlingsgymnaster i en stockholmsförort.
-- Gymnastik är den ultimata träningsformen. Man blir jävligt stark och det är en lagsport precis som hela livet.
Hon började träna gruppen när hon var 14 och höll på i tio år. Pendlade mellan Scenskolan och förorten på sina lediga dagar.
-- Jag har sett tjejerna gå från tofsar till långa röda naglar. Ochjag har lyckats med min mission: att få dem intresserade av teater. Enhar praktiserat på Dramaten och en ska söka till Scenskolan. Man fårbedriva kampen på alla sätt man kan, säger Eva Röse.
Jag tror att hon menar kampen för ett samhälle där tjejer får välja sina liv precis lika mycket som killar.