Äntligen tycks romantiseringen av det postkoloniala Afrika vara på väg att ebba ut. Bilden av den nödlidande men tacksamme afrikanen som hjälps till ett bättre liv av den vite mannens välgörenhet krackelerar bit för bit. Senaste exemplet är danske Jakob Ejersbos mastodontverk "Liberty" som effektivt klär av myten om biståndet som Afrikas frälsning.
Ejersbo gör det på ett genialiskt sätt. Hans romankaraktär och alter ego Christian, tonårig son till danska biståndsarbetare i norra Tanzania under 1980-talet, reflekterar egentligen aldrig över pappans jobb. Han fäller ingen dom över dennes förment ädla men i grunden parasiterande verksamhet. Han är helt upptagen med annat. Att slita sig loss från den internationella skolan där han tvingas gå tillsammans med andra utländska rikemansbarn. Att ragga upp den där ohyggligt snygga svarta tjejen som kommer från landet och knappt kan tala engelska men är så infernaliskt skicklig på annat som en ung man vill ha. Och att skaffa sig en musikanläggning så att han kan starta ett diskotek i staden Moshi där han bor.
Hans sidekick i romanen är Marcus, en jämnårig tanzanier anställd av de vita biståndsarbetarna. De blir vänner och förtrogna. Tillsammans dricker de öl och röker marijuana. Gradvis glider de isär när deras hudfärg allt tydligare markerar vem som kanske kan lyckas och vem som är dömd på förhand.
Christian säger sig älska Afrika, han vill stanna för evigt. Men i bakfickan har han alltid en returbiljett till det trygga Europa. Även om han förnekar det inför sig själv.
Marcus tvingas in i samma svekfulla förhållande till omgivningen som så många andra afrikaner som ser den ena dörren efter den andra stängas. Han låter sig luras av falska löften om att få åka till Skandinavien och utbilda sig. Han tror att han och Christian är jämlika. Gradvis, i den drygt 800 sidor tjocka berättelsen, kommer han till insikt om att en avgrund skiljer dem åt.
Det är en ytterst märklig roman med ett eget språk. Karaktärerna placeras in i handlingen som pjäser på ett schackbräde. De beskrivs inte, vi får gissa hur de ser ut. De interagerar och samtalar. Christians och Marcus inre monologer avlöser varandra och blir medvetandeströmmar, ofta sällsamt naivt formulerade. Som läsare sugs man in i texten och slungas mellan de olika berättarperspektiven.
Tonen är helt osentimental. En man blir berusad, våldför sig på någon vars liv därmed totalt ändrar riktning. En kvinna blir gravid mot sin vilja. En annan ser sitt spädbarn dö oförklarligt.
Brutal instinkt driver individernas handlande. Våldet eskalerar. Av idealism syns inte ett spår.
Jakob Ejersbo avled i cancer 2008, endast 40 år gammal. "Liberty" avslutar en trilogi där romanen "Eksil" och novellsamlingen "Revolution" utgör de andra delarna. Det är dansk globallitteratur i ordets bästa bemärkelse. Längre bort från Karen Blixen än så här kan man inte komma.