Matt. Schack matt. Är jag efter att ha dykt ned i underjorden och läst, avskytt och älskat "Oroligt blod", sista delen i James Ellroys mäktiga romantrilogi "Underworld USA".
En trilogi på 2 000 täta boksidor. En muralmålning över USA mellan 1958 och 1972. Rakt igenom skildrat i nattsvart. Ellroys syn på USA lämnar inget över åt tro, hopp och frihet. Det handlar enbart om pengar, cynism, makthunger.
I två decennier har Ellroy forskat, grävt och skrivit med en outtröttlig frenesi och rent djävulsk berättarglädje.
Tidvis får våldet och cynismen mig att kasta boken ifrån mig. Så återvänder jag, förtrollas, förhäxas.
I trilogin lämnar Ellroy den klassiska kriminalgenren och tar ett större grepp på både litteraturen och historien. Genom verket blandas fiktion med många, många välkända fakta. Alla stora händelser från 1958 till 1972 är med. Morden på bröderna Kennedy och Martin Luther King. Rasismen. Medborgrättsrörelsen. Kommunisthetsen. Kuba-högern. KKK. Maffian. Svarta pantrarna. Las Vegas. USA är en krigszon.
Dessutom infogas hela tiden hemliga förhörsprotokoll, dagböcker, telefonsamtal. Fakta, fakta, fakta. Hårdkokt som bara fan.
Över hela trilogin svävar den i Ellroys ögon värsta mordängeln av alla, den allvetande grå eminensen: J Edgar Hoover, FBI:s grundare och allsmäktiga chef från 1930-talet till sin död 1972. Hoover framställs som galopperande galen, amfetaminstinn, alltmer senil.
I "Oroligt blod" har Hoover gjort sig av med både Robert Kennedy och Martin Luther King, men är istället hysteriskt besatt av svarta motståndsgrupper, kriminella eller inte. Hoover skickar sin favorittorped Dwight Holly till Los Angeles för att infiltrera och mörda.
Bokens två andra centralgestalter är ex-polisen, kemisten (kokade heroin i Saigon) och FBI-frilansaren Wayne Tedrow junior och den unge, naive men snart livsfarlige Don Crutchfield.
Kring dessa tre fiktiva gestalter väver Ellroy sin konspiratoriska roman som i princip ger svar på alla olösta gåtor. Och mord. En rad kända personer får byxorna neddragna. Den patetiska skurken Richard Nixon tar emot miljoner av maffian under valet 1968. Sonny Liston knarkar stenhårt. John Wayne klär sig i klänningar. Den homosexuelle homofoben Hoover kallas, av dem som vågar, för Edna eller Kärringen. Som har ett privat utpressningsarkiv - mot alla, inklusive Nixon.
"Oroligt blod" skiljer sig från trilogins tidigare delar genom att introducera två starka kvinnor, två vänsteraktivister med alltmer avgörande påverkan på romanens huvudpersoner. Trots all Ellroys cynism låter han i slutet av sin trilogi ett visst ljus falla över framtiden.
Ellroys stil är också mindre extrem än i "Sex tusen kalla", vars ständiga huvudsatser efter satser på max fyra ord gjorde boken tung. I "Oroligt blod" backar han lite, smeker läsaren medhårs. Bjuder generöst på sin unika, briljanta berättarstil.
"Oroligt blod" är en resa som knappast alla mäktar med. Ingen roman att bli på gott humör av. Men vilken resa.
Med "Oroligt blod" fullbordar han sin version av Den Stora Amerikanska Romanen.