Janet Frame: Mot ännu en sommar

Grace Cleave är en trettioårig nyzeeländsk författare i ett bitande kallt London med sotblandad snöblåst. Hon sitter i ett trist hyresrum och försöker skriva på sin nya roman, men något annat tränger sig emellan: Historien om veckoslutet.

Hon ångrade att hon tackat ja till inbjudan från kulturjournalisten Philip Thirkettle som bor med sin fru och två små barn i norra England. Hon är en etablerad författare, att få ha henne som gäst förväntas ge rika tillfällen till stimulerande intellektuella samtal. Förväntningar som den som lider av svårartad social fobi inte kan leva upp till.

"Mot ännu en sommar" heter romanen om denna helg. Janet Frame skrev den redan 1963 men ansåg den alltför personlig för att publiceras. Bland hennes litterära kvarlåtenskap fanns dock två inbundna exemplar av detta manus - kanske tänkt att ges ut postumt, vilket skedde 2007.

Rebecca Alsberg har nu översatt boken, och vi kan glädja oss åt ännu ett verk (fler texter finns att överföra till svenska) av Janet Frame - Nya Zeelands stora författare som till mångas sorg aldrig fick Nobelpriset.

Vistelsen hos Thirkettles blir lika misslyckad som Grace befarat. Alla hennes tankar trängs bakom galler, ur hennes mun kommer bara plattityder, när jag trixar och tömmer ur mig en mening finns det ingenting kvar, inga rester av tanke eller fantasi i mitt muntliga språk. Panik, skamkänslor. Men i det innersta, hennes nogsamt vaktade enskilda rum, ett tumult av associationer, bilder, minnen.

Båda dessa tillstånd återspeglas med autentisk skörhet i Janet Frames språk; en poetiskt förtätad litterär stil som på ett unikt sätt känns naturligt flödande.

Med svart humor och fin ironi flätar Frame in känsliga iakttagelser av undertexten mellan det unga paret. Och emellanåt ett annat, tänkt scenario för samtalen, något av allt det hon aldrig fick över sina läppar.

I sin hemliga värld upplever Grace sig som en flyttfågel, en fantasi för överklivningen mellan farofyllt utanför och tryggt inuti, mellan nu och då. Denna till synes händelselösa men så rika roman rymmer inte minst en minnesflykt till barndomens nyzeeländska landskap och vi-tid samt en mängd citat ur sånger som pappan sjöng och sagor och dikter som mamman läste eller själv skrev.

Mot ännu en sommar blir ett värdefullt komplement till Frames självbiografiska trilogi - "Till landet Är", "En ängel vid mitt bord" och "Sändebud från Spegelstaden" - och den efterföljande "Ansikten i vattnet" (tillgängliga på svenska 1992-97).