Utifrån en stor skicklighet i järnsmide visar Martti Risku här på en rik variation av bruksföremål och skulpturer. Många är formade av en tillplattning och vidare bearbetning av järnrör. Det blir tydligt i en snyggt invinklad takkrona och några ljusstakar.
Men med denna teknik har han också format smalt utsträckta människofigurer, lite i Giacomettis anda. Här paraderar snyggt duogrupperna "Läget" och "Kontrast", och här finns de rikt varierade uttrycken i "Runner" och "Crossroad". Något extra därutöver är den stiliserade rörelsen i skulpturen "Swing II".
Det "tyngsta" inslaget på utställning är dock Martti Riskus "Face Wall", en sammankoppling av maskliknande människoansikten. Alla, med ett undantag, har slutna ögon och är stramt formade i en bister, romersk anda. Den största kvalitén i det samlade "maskspelet" är dock de rikt skiftande färgnyanser som har åstadkommits genom en svetslågebearbetning av plåtarna. Det åstadkommer en fint nyanserad skönhet mitt i de bistra ansiktsuttrycken. Bland de enstaka ansiktena finns den hårdnitade "Wanted" och sviten "Face I-IV", lika bistra och välnyanserade.
I tidskriften International Metal Design, där Martti Risku deltar 2012, omvittnas konstnärens starka intresse för hårdrock och punkmusik. Trots, eller kanske tack vare, kopplingen till denna musikestetik så är slutresultatet i hantverket imponerande.
Christina Thorssons färgstarka oljemålningar, "Orange Kalla" och "Izabella", är till det yttre välkomponerade. Men samtidigt är de, liksom de övriga målningarna, stelt tillrättalagda på ett sätt som gör dem mer dekorativa än fritt måleriska. Här dominerar kompositionssträvan med färg och form över det fritt inkännande skapandet.
Bäst är Christina Thorsson i sin grafik. I triptyken "Vallmotrio" flödar vallmokapslar och blommor på ett fint sätt över en välnyanserad bakgrund. Bearbetningen av kartongen för tryck ger fina mönster och förmedlar till och med en sorts tredimensionell textilkänsla.