Ofta drömmer jag om ett gammalt hus där jag bott. Jag går runt i de olika rummen, upp på vinden, nedför trapphuset. Jag hör ljud, känner dofter, tänker på alla tidigare invånare - en slags hemsökelse likt den som DDR-födda Jenny Erpenbeck ägnar sig åt i sin senaste roman på svenska. I original heter den "Heimsuchung", en titel med flera bottnar.
Huvudperson i den lilla, tätskrivna romanen är ett sommarhus vid sjön Scharmützelsee i nordöstra Tyskland. En gång beboddes det av Erpenbecks familj. Här byggde författaren flottar, hon lärde sig cykla och fick sin första kyss. Efter murens fall tvingades familjen återlämna huset till arvingarna efter den ursprunglige ägaren, arkitekten som en gång flydde till väst.
Att skriva om sitt förlorade sommarparadis skulle kunna vara ett raffinerat sätt att åter ta det i besittning. Men Erpenbeck gör inte anspråk på huset för egen del. Hon ger plats åt alla dem som befolkat huset, olika öden i ett Europa präglat av krig och ändrade gränser.
Albert Speer-arkitekten, rödgardisten, författarinnan som återvänder från exil i Ryssland, fabriksarbetaren, vare sig de funnits på riktigt eller ej får de liv - trots en ganska tungfotad översättning som jag antar ska understryka Erpenbecks strama stil. Redan i inledningen stöter vi på den tyska meningsbyggnaden. När inlandsisen formar trakterna runt Scharmützelsee heter det: ?Förbi bergsmassivet trängde isen inte." Fungerar kanske bättre på tyska än svenska.
Efter några omstarter kommer jag in i boken och det med behag. Även om otäcka scener utspelas. Till exempel den judiska flickan som upptäcks sedan hennes urin runnit ut i en rännil från gömstället i lägenheten. Eller våldtäkten på en tolvåring. Den jämngamle förövaren bjuder in några andra barn att smygkika när han ?ska göra barn" med flickan. Efteråt kommer skammen över att inte ha ingripit: ?Först hade det varit för tidigt att störta fram och sedan för sent".
Som kontrast till växlingarna i husets och människornas liv står trädgårdsmästaren, en närmast mytologisk varelse. Oavsett vem som är herre i huset fäller han tallar, beskär fruktträd, plockar valnötter och plockar bort invaderande ollonborrar.
En dag är trädgårdsmästaren borta. När hans lugna omsorg upphör är också husets dagar räknade. Allt som återstår är hemsökelse.