BOK
Jens Odlander
Tyst Diplomati. Berättelsen om hur journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye blev fria.
Atlantis
När två journalister grips i främmande land för att de försökt göra sitt jobb blir detta ett ärende som inte bara rör dem själva utan hemlandets själva grundläggande principer.
Därför var svenskarna Johan Perssons och Martin Schibbyes fängslande i Etiopien från första dagen ett ärende på högsta regeringsnivå.
Hur skulle man få dem fria? Deras journalistkollegers första instinkt var att göra så mycket väsen som möjligt av deras sak för att på det sättet göra det rejält obekvämt för regimen i Etiopien att hålla dem kvar i fängelse.
Sveriges ambassadör i Etiopien, Jens Odlander, blev närmast panikslagen inför en sådan strategi. Han menade att ju högre protesterna skallade desto hårdare skulle de etiopiska myndigheterna binda sig för att inte till något pris göra en eftergift.
Odlander hade inga svårigheter att få svenska UD med på sitt synsätt. UD:s instinkt är att alltid undvika publicitet kring problem. Men viktigare var att han också från början fick Persson och Schibbye att acceptera att den tysta diplomatin var deras bästa chans att bli fria. De signalerade därför till sina vänner i Sverige att de inte ville ha en stor offentlig kampanj för deras frigivning.
Om det diplomatiska spelet innan de två journalisterna verkligen kunde bli fria har Jens Odlander skrivit en spännande och upplysande bok. Det visade sig mycket svårare än han anade att verkligen nå en uppgörelse om deras frigivning. Han trodde till en början att den etiopiska regimen skulle vara angelägen att få saken ur världen för att slippa en konflikt med Sverige och med hela västvärlden. Men han hade fel. De etiopiska myndigheterna ville statuera ett exempel till varning för både inhemska och utländska journalister.
Därför åtalades de två svenskarna inte bara för olaga inresa utan också för samröre med och bistånd till terrorister – de hade tagit sig in tillsammans med ONFL-gerillan i Ogaden. De två dömdes till elva års fängelse.
Odlanders bok har formen av en dagboksliknande skildring av arbetet med att få de två fria. Han visar övertygande att det sannerligen inte var något fel på ansträngningarna att använda alla tänkbara vägar. Hans egen arbetssituation under det år de satt fångna dominerades helt och hållet av dessa ansträngningar. Det är fascinerande att följa arbetet även om man vet den slutliga utgången. Man blir glad över det personliga engagemang som Odlander visade, men också för det starka stöd han fick från UD och den svenska regeringen.
Odlander jobbar idag som generalkonsul i Istanbul. Den sinekuren kan han behöva efter det dramatiska och påfrestande året i Addis Abeba.