Det är ont om hjältar i dag. Men till raden Mahatma Gandhi, Nelson Mandela och Vaclav Havel kan man tillfoga Aung San Suu Kyi - den oomstridda frontgestalten för demokratirörelsen i militärdiktaturens Burma.
Den i dag 65-åriga politikern har sedan 1989 i princip suttit i husarrest. År 1990 vann hennes parti en jordskredsseger i valet vilket militärdiktaturen ogiltigförklarade. 1991 tilldelades hon Nobels fredpris. Sedan dess ha utmärkelser duggat tätt. Tyvärr förgäves. År 2010 styrs Burma lika järnhårt som tidigare.
Militärdiktaturen har försökt att tiga ihjäl Aung San Suu Kyi, men hennes popularitet har bara vuxit. Som burmesisk - rentav som global - frihetssymbol saknar Aung San Suu Kyi motstycke.
Den som vill försöka förstå varför rekommenderas varmt Burmakännaren Jesper Bengtssons initierade, mycket läsvärda biografi "En kamp för frihet - Aung San Suu Kyi". Han har förstås inte kunna intervjua henne själv utan bygger porträttet på andras möten med henne.
Huvudsakligen handlar dock boken om Burmas moderna historia. Och om Aung San Suu Kyis egen far, Aung San. Frihetshjälten i kriget mot de brittiska kolonialherrarna som mördades 1947, när dottern var blott två år gammal.
Genom att så utförligt teckna landets moderna historia lyckas Bengtsson nyansera bilden av Aung San Suu Kyi. Hon är oerhört stark och imponerande modig, politiskt fingertoppsintelligent, därtill orubblig i sitt icke-våldstänkande. Men hon är ingen övermänniska.
Aung San Suu Kyi är själv den första att påpeka att många andra burmeser offrat så ofantligt mycket mer i frihetskampen. Torterats, mördats, bara försvunnit.
Delvis är det just alla dessa namnlösa som gör Aung San Suu Kyi till en stor och viktig frihetssymbol.
Om man så vill, till en hjälte.