Vi har hört om klimathotet så länge nu att vi knappt orkar reagera längre. Global uppvärmning, översvämningar, torka och orkaner . . . hemskt, javisst, men varför ska gräsrötterna bry sig, när de politiska ledarna fortfarande flyger världen runt och sjunger konsumismens lov som utväg ur alla kriser?
Ändå är det ju så att en stor del av klimatvarningarna besannas redan i detta nu. Och värre blir det.
Om detta, hur naturen slår tillbaka mot en överutnyttjande mänsklighet handlar debutanten Jesper Weithz roman "Det som inte växer är döende". Det är en spännande, väl uttänkt och smart berättad historia ("existensiell thriller" säger baksidestexten, och okej för det) om det unga framgångsrika paret Lotte och Henrik, som i bokens upptakt skiljs åt bara för att snart, enligt planerna, återförenas i Sao Paolo i Brasilien. Där finns nämligen en unik behandling för den svåra sjukdom som drabbat det ofödda barnet som Lotte bär. Innan dess ska Henrik bara åka en tripp till London i ett affärsärende, och Lotte ska bomma igen familjens exklusiva, ensligt belägna hus vid havet. Med Lotte finns också parets fyraåriga dotter Molly.
Men över den lilla familjen vilar redan från början något ödesmättat. "Det kommer att gå bra", säger Henrik om och om till sig själv. Just därför förstår man att det kommer att gå väldigt illa.
Och det gör det. Inställda flyg, miljöaktivister, strejkande bangladeshiska taxichaufförer, flygplanskapare och en vinande snöstorm är ingredienser som gör den här debutromanen till en bladvändare; detta trots sin lite kyliga, distanserade ton. Dess redan från början laddade stämning skruvas upp allt mer. Den moderna trygga världen krackelerar, vrids ur sina gängor. Strömmen bryts. Telefonen dör, och snön faller och faller. Normaliteten hotas av våld och kaos och mörker. Den fattiga världen hotar den rika, naturen hotar civilisationen.
Jesper Weithz målar med små gester, skärpa och ett slags återhållen, dov intensitet upp en skräckbild som tycks skrämmande verklig. Hans budskap är outsagt men glasklart.
Snart gäller klimathotet inte bara världens fattiga i låglänta önationer långt borta. Snart gäller det också oss. Om vi inte frivilligt besinnar oss nu, kommer vi att hårdhänt tvingas till förändring i morgon.