Precis på kornet fångar Jessica Laurén den urjobbiga, hjärtslitande, men helt normala tonårsrevolten. Ur förälderns perspektiv. Oavsett hur ens unge frigjorde sig, så kan man känna igen chocken när man som mamma eller pappa inser att barnet inte är lite och sött längre. När det tandlösa leendet förbytts i mascararandiga kinder, när det plötsligt kommer konstiga klunkande ljud ur väskan, när ordet "piecing" börjar nämnas dagligen och när man första gången presenteras för en lång drul vid namn Zach som ska sova över...
Bilderna är uttrycksfulla i svartvitt. Inget onödigt är med, de ger närmast ett sketchliknande intryck, och det är skönt att slippa broderierna. Jag skrattar högt flera gånger - och blir rörd ibland. Det enda som bekymrar mig är om en sån här liten bok finner sin marknad? Jag tror att många trötta och oroliga tonårsföräldrar kan behöva läsa den.