Jón Kalman Stefánsson: Änglarnas sorg

Jón Kalman Stefánsson skildrar besvikelsen över att inte får vara den man är. Under en lång vandring får vi fortsätta följa Pojken. Kärv humor, döden och rasande vädermetaforer väntar i det isländska lanskapet.

Ett helvete av is. Det är vad Jón Kalman Stefánsson målar upp i andra delen i sin trilogi. Foto: Dan Hansson/SvD/SCANPIX

Ett helvete av is. Det är vad Jón Kalman Stefánsson målar upp i andra delen i sin trilogi. Foto: Dan Hansson/SvD/SCANPIX

Foto: Fotograf saknas!

Kultur och Nöje2011-10-17 10:11

Jón Kalman Stefánsson:

Änglarnas sorg

Översättning: John Swedenmark

Weyler förlag

"Sommarljus, och sen kommer natten". Titeln på den isländske författaren Jón Kalman Stefánssons genombrottsroman från 2008 är enkel, men skönt tilldragande.

Jag slukade boken.

Närmast besatt av nordisk himlarymd, isländska sagoskärvor; sorgen och komiken i det hela.

Tänkte att hans nästa bok, "Himmel och helvete", första delen i en trilogi, får jag inte missa ? och gjorde just det.

Fristående fortsättning

Så tacksamt då att fortsättningen, "Änglarnas sorg", i John Swedenmarks fantastiska översättning, både kan läsas som del två, och helt fristående.

Vi befinner oss kring förra sekelskiftet, i ångfartygens och skeppsskutornas tid, och aprilvintern yr.

Snön - änglarnas sorg - tjocknar, dränker allt. Helvetet är is, inte hetta; Bibeln skrevs inte på Island, konstaterar Pojken, romanens bildningstörstande huvudperson, lakoniskt.

Tre veckor har gått sedan han i förra boken togs om hand av ett par kvinnor i det isolerade kustsamhället Köpingen, och det stormar ute såväl som inombords.

Besvikelsen

Inuti männen och deras "karlakarlighet"; hos kvinnorna som fogar sig eller, undantagsvis, bryter mot ordningen. Inom dem som har "skira himlar i huvudet". Besvikelsen över att inte få vara den man är, tär: "Det isländska livet i ett nötskal, vi är odugliga på att visa känslor för andra; håll dig borta från mitt hjärta."

Döden är ständig men dikten lever liksom kärleken, om den vågas och minnena som håller de levande och de döda undan glömskan.

Lång vandring

Tillsammans med den tystlåtne postkuriren Jens, som tagit på sig ett självmordsliknande uppdrag, ger sig Pojken ut på en arkaisk färd på tvärs mot naturkrafterna. Vandringen blir lång, symboliskt nergrävd i rasande vädermetaforer, verbala tystnader, spridda språkliga anakronismer och kärv humor: "Döden väntade jag mig, inte posten".

Till sist är det ändå just Orden som öppnar människor, och den som har "en penna och ett pappersark kan förändra världen".

Slutet ska inte avslöjas, men ett vet jag: Att jag på inga villkor får missa trilogins avslutande del!

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!