BOK
Jonas Trolle
Jakten på Kapten Klänning
Leopard förlag
Det är något nästan spöklikt över honom. På vägarna genom Sverige i sin Nissan King Cab, ena dagen mot Dalarna, nästa mot Skåne. Långa körningar utan mat eller vila, med mobiltelefonen ständigt till hands för att kontakta kvinnor och män för sexträffar. Telefiket är det oskyldiga namnet på en telefonitjänst som flitigt användes.
Det är inte så lite skrämmande. Tydligen finns ganska stora möjligheter att på genomresa i landet spontant i princip boka in deltagare till gruppvåldtäkter.
Göran Lindberg alltså. Före detta rektor på polishögskolan och länspolismästare i Uppsala, hyllad jämställdhetsivrare, uppskattad föreläsare i frågor om moral och etik. Förvisso också illa omtyckt bland polisens fotfolk. Bar öknamnet Kapten Klänning. År 2010 dömd till sex års fängelse för en rad sexual- och våldsbrott. Numera en fri man.
En gåta är väl det minsta man kan säga.
Ska man ens lägga möda på att försöka förstå en människa som Göran Lindberg? Jag vet faktiskt inte. Men det kanske man ska.
Vad man under alla omständigheter måste inse är att han rörde sig i en skuggvärld där han var långt ifrån ensam.
Poliskommissarie Jonas Trolle var med från början och tog emot det första tipset som pekade i riktning mot Lindbergs brottslighet. Han var sedan en av de ansvariga för den påföljande spaningen som så småningom ledde fram till gripandet av Lindberg.
Hans bok har stora förtjänster. Den är enkelt och sakligt berättad och har i sin närhet till skeendet ett givet värde. Man får en god inblick i polisarbetet. Från Trolles perspektiv blir det tydligt hur den krassa verkligheten påverkar arbetet. Övertid ska undvikas, resultat ska helst kunna uppvisas, vilket inte främjar långsiktigt och mödosamt polisarbete. Trolle är ofta uppfriskande skarp och tydlig i sina åsikter.
Han håller den sakliga tonen också i de mycket svåra partierna som skildrar Lindbergs – och andra mäns – förehavanden vid mötena med de unga kvinnorna. Han ger detaljerade beskrivningar av övergreppen, långt bortom abstrakta termer. Det är en synnerligen obehaglig verklighet han låter oss se.
Berättelsen väcker många vidare frågor. Vad är det som möjliggör att sådant här pågår? Vad för sorgliga historier gör att flickor hamnar i klorna på män av det här slaget?
En given fråga är förstås också hur man, som Jonas Trolle, klarar av att arbeta med den här typen av brottslighet. Hans svar är ungefär: det gör man inte. "Jag har blivit ett neutrum”, skriver han.
Numera jobbar han med andra saker.
Men först som sist är berättelsen om Kapten Klänning historien om alla de offer han lämnar längs sin väg.
Den som ens för ett ögonblick tror på Lindbergs bedyranden om att det fanns en ömsesidighet och en frivillighet i vad som skedde bör omedelbart läsa den här boken.