Jordnära konsthistoria

Tornby bestod under lång tid av fyra gårdar, uppradade i den fina myllan. Uppgifter om namnet förekommer så tidigt som på 1300-talet.

På senare decennier, inte minst i Linköping med omnejd, har många ställt sig undrande till den politik som förvandlat den bästa åkerjorden till områden med förtätad bebyggelse. Elisabeth Borgs utställning handlar om dessa frågeställningar och i synnerhet om hur det en gång såg ut på Tornby. En del äldre Linköpingsbor minns säkert en pastoral stämning, med betande kor och Roxen i bakgrunden.

Familjen Borg bodde i den så kallade Centrumvillan vid Tornby gård. Den revs 2010 och fick lämna plats åt en bilparkering. Åke, Elisabeths far, arbetade med tester och forskning kring olika sädesslag, fröer etc. Det skedde till stor del på ena våningsplanet i villan. I Elisabeths uppväxt ingick alltså iakttagelser kring försök till förädling av olika grödor. Skönheten hos olika frön och växter kom att prägla henne för all framtid och har bidragit till att hon framförallt ägnar sig åt så kallad "platsspecifik konst". I hennes fall bland annat inspirerad av aboriginernas sätt att genom konst besvärja viktiga platser.

Allt sedan hon 1991 inledde sina första konststudier, har mycket av hennes arbete kretsat kring det "Tornbyprojekt" hon nu visar delar av. Där ingår en samling vackra fröpåsar, alla med olika slags fröer, fram-odlade i Klostergården, Hushållningssällskapets försöksgård i Vreta.

En typ av väggobjekt baseras uteslutande på vad man som konstnär kan åstadkomma med hjälp av fröer och korn. En vägg upptas av broderier, med vitt garn på vitt linnetyg.

I ett arkivskåp, nytillverkat efter ett som fanns på Åke Borgs arbetsplats, finns en mängd handskrivna handlingar. Innehållet kretsar kring hur det lantliga livet tedde sig i förfluten tid. Elisabeth berättar att hon funnit dokumenten i olika folklivsarkiv.

En uppgift återger inställningen att allt arbete på ett fält skulle göras medsols. I annat fall kunde motgång inträffa. En annan framhåller vikten av att följa en uråldrig ritual som går ut på att de sista axen av årets skörd skulle grävas ner i jorden av den äldste närvarande lantarbetaren. Som en gest av tacksamhet till de betingelser som gör det möjligt för gröda att skjuta i höjden. Vetenskap och konst samsas med folkliga traditioner.

Den här annorlunda konstutställningen avhandlar också mycket annat, ofta av lokalhistoriskt intresse och med fokus på Tornby gård. Den kritik mot exploatering av fin åker- och betesmark som många människor kan tänkas ställa sig bakom, är subtilt insmugen. Konstnären vill poängtera att utställningen inte utgör ett debattinlägg.