Någon har sagt att den som är helt utan tolkningsnycklar klarare sig bättre bland Jörgen Gassilewskis dikter, än den som har handen full av dem. Det gäller i så fall lika mycket hans nya diktsamling med titel från barnkammarens artefakter. Samlingen är utgiven som ringpärm i A4-format likt vore den en projektplan. Texten spränger sina egna gränser och orden upphör att vara meningsbärare som i en vanlig text. Jörgen Gassilewski är både bild- och ordkonstnär vilket också framträder i denna diktsamling. Den är mer en installation som långsamt förändrar läsarens medvetenhet genom en labyrint av ord, tankar och konstruktioner.
Någonstans anar man ett utforskande av rummen i ett hus med början i barnkammaren. Allt förändras dock och på ett skämmande sätt förlorar interiör och saker ständigt sin ursprungliga form. "Vi är instängda i en klädkammare och har att skapa betydelse, struktur och samhälle utifrån vad som finns där", skriver Gassilewski. Som att treva i mörker och med händerna söka se vad som finns framför. Läsandet upphör att vara en intellektuell övning och emotionerna tar överhand: "Känslorna genomtränger allt. Det finns inga hörn, prång, nischer för känslorna. De går från ena änden av världen till den andra".
Omtumlad kommer läsaren ut på andra sidan full med känslor och frågor. Var det lustiga huset jag trevat mig igenom? Eller spöktunneln?