BOK
Josefine Klougart
En av oss sover
Övers: Johanne Lykke Holm
Albert Bonniers förlag
Inte ens trettio fyllda och redan två gånger nominerad till Nordiska rådets litteraturpris, hyllad av kritiker i hemlandet Danmark – förväntningarna är höga när det litterära stjärnskottet Josefine Klougart presenteras på svenska med romanen "En av oss sover".
Att döma av det första mottagandet fortsätter framgången. Dagens Nyheters kritiker menade att detta är en roman som ställer sig utanför den vanliga variationen av åsikter. Klougart är så bra att alla rimligtvis måste vara överens, resonerade hon.
Är vi det?
För mig är detta inte en så omedelbar och översvallande läsupplevelse som för – uppenbarligen – många andra. Boken kräver ganska mycket. Jag har nog sällan behövt så lång tid för att läsa en roman på bara två hundra sidor. Det behöver i och för sig inte vara ett problem, men säger något om vad för slags text det är.
Man måste släppa begriplighetskravet som vanligtvis förknippas med en roman, det vill säga att man följer en handling, förstår var och när det hela utspelar sig och sådana påtagliga inslag. Här finns visserligen ytterst skarpa bilder, främst från den danska landsbygden dit berättaren har tagit sig för att besöka sin sjuka mor. Men också från platser där möten skett med två män som berättaren har haft kärleksrelationer med, historier som hon nu blickar tillbaka på, med känslor av sorg och saknad.
Även dessa bilder är skarpa och ofta effektfulla.
Men kronologin är uppbruten i ett flöde där tider och platser glider in i vartannat och perspektivet är i glidning, berättarens "jag" blir ibland "hon". En historia träder sakta fram, men förblir diffus.
Det är en mycket bildbaserad prosa, som ligger när poesin. Texten är oerhört tät, konsekvent och stilsäker. Inte på minsta vis insmickrande. Antingen tar man till sig detta, eller inte. Någon genväg erbjuds inte.
Det är en modig hållning, värd respekt. Men också vansklig, eftersom texten riskerar att förbli sluten. För mig öppnar den sig bara delvis.