Den har kallats både den bästa postkoloniala boken på många år, och den bästa stämningsskildringen av tiden efter terrordåden 11:e september 2001. Irlandsfödde-, hollandsuppväxte- och New Yorkboende författaren Joseph O?Neill har med sin tredje bok fått ett stort litterärt genombrott. Inte minst tack vare Barack Obamas offentliga uttalande att han gillar O?Neills bok skarpt. Men redan före det att ledaren för den fria världen gav sitt stöd, hade "Nederland" höjts till skyarna av en enig kritikerkår. Och innan 2008 var slut vann boken också det prestigefyllda Pen Faulkner Award i USA.
Nu ska Joseph O?Neills bok göra ett översatt segertåg över världen och den stora frågan är om en bok så tydligt rotad i ett multikulturellt och terrortraumatiserat New York med cricket som en stor ingrediens kan hitta vägen till våra nordiska hjärtan? Visst kan den det. För det O?Neill skildrar är universala känslor av identitetssökande och tillhörighetsbehov.
Bokens jag är holländaren Hans van den Broeck. Han berättar hur han blir rotlöst kvar i New York när hans fru och son, i rädsla för terrorhotet, åker hem till London. Hans van den Broeck hittar en fast plats i den besvärliga limbotillvaron genom att ta upp ungdomens sportförälskelse och börja spela cricket igen. Det är den förenklade bilden av "Nederland". Men Joseph O?Neill har jobbat på den här boken i sju år och det stora med boken ligger inte i en storslagen historia. Det stora är den kraft Joseph O?Neill slipat fram i precisa formuleringar och det gehör han visar för stämningsskapande texttillstånd. "Nederland" är i långa stycken sprängfylld av tankeväckande stoff. Trots det är det en bok som går fort att läsa - men när det väl är gjort stannar den länge i hjärtat.