Först som sist är Vladimir Kaminer humorist. Och individualist. Han föddes 1967 i Moskva och anlände 1990 till Berlin. Den bok med vilken han nu introduceras på svenska, "Militärmusik", utspelas huvudsakligen före murens fall, inte bara i den sovjetiska huvudstaden, utan också i metropoler som Kiev, Petersburg, Riga.
Själv jude i en mer eller mindre antisemitisk nation och kontext söker Kaminer hålla modet uppe, vare sig det gäller skolgång, lägervistelser eller den underjordiska rockscenen.
Han känner sitt samhälle, det är mutor och KGB för mest hela rubeln, men han tillhör dock de lyckligt lottade som slipper undan militärtjänsten utan bestående skador och repressalier och - framför allt - en generation där Gorbatjovs perestrojka får faktisk betydelse.
Semestermål besöks, skrönor dras. Unga manliga dagdrivare från öst sammanstrålar med ännu yngre kvinnor från exempelvis Danmark. Muren väck, äventyren hägrar, liven skälver. Det gamla möter det nya i en mix av fördomar, förtroenden, förälskelser.
I fickan mellan novellen och romanen skriver Kaminer en naivistisk och historieberättande prosa. Det är mycket nöjsamt, och rekommendabelt, om också med begränsad varaktighet.