Men också den mellan fackets önskan om politisk inflytande och socialdemokratins strävan efter att, som Göran Persson sa, behandla facket som ett "särintresse". Detta har haft betydelse för arbetarrörelsens försvagning de senaste 20 åren.
Han är kunnig och väl påläst men tyvärr brister ibland förmågan att förmedla all kunskap och lärdom. Det försätter läsaren i ett ingenmansland mellan att vilja ta del och att kunna ta till sig.
Kampen mellan socialdemokrater och kommunister exemplifieras med Norrköpings textilavdelningar, Pappers avd 53 och Metalls avd 12. När väl Horgby kommer till historieskrivningen blir det riktigt spännande. Det är intressant med nya infallsvinklar på skeendet från partisprängningen 1917 fram till 1970-talets mitt då det kommunistiska inflytandet var helt utplånat.
Det är i vissa stycken en ingen vacker historia. Men till viss del är den förståelig när kommunistpartiet en period var en del av det sovjetiska Komintern. Men det gjordes oacceptabla övertramp som drabbade arbetare med samma ärliga uppsåt som sina socialdemokratiska arbetskamrater, att skapa ett rättvist samhälle.
Det andra perspektivet som Björn Horgby tar sig an är det som den brittiske labourpolitikern Tony Benn beskrev som fackföreningsrörelsens önskan att vara representerad i de politiska församlingarna och socialisternas önskan att undanröja kapitalismens värsta avigsidor.
Horgby visar hur partiet under den sista delen av 1900-talet, med bland annat stadgeförändringar, försvårar för facken att direkt påverka vilka som ska representera partiet.
Horgby menar att detta beror på genusfrågorna. Det är till viss del sant, men är inte huvudorsaken, enligt min erfarenhet. Jag menar att det snarare är ett uttryck för den politisk-ideologiska förändring som sker inom socialdemokratin när marknadsliberala idéer får fäste på 1980-talet. Det hade varit av stort intresse om Horgby hade ägnat ett visst utrymme för en analys av detta skeende istället för att enligt min uppfattning förenkla problematiken till en fråga om genus.
För vem skriver Björn Horgby? Är det för kollegorna inom akademin eller finns det en önskan att nå en publik som finns utanför den något begränsade värld som akademin utgör? En svaghet hos historiker som Horgby är bristen på kommunikation med en presumtiv läsekrets.
Med dessa reservationer vill jag dock konstatera att Björn Horgbys bok "Kampen om facket" är synnerligen nyttig och viktig för att förstå varför dagens arbetarrörelse ser ut som den gör, och för att förstå dess problem. Horgby ger inte alla svar, men bidrar på ett förtjäntfullt sätt till en ökad kunskap och insikt.
Artikelförfattaren är frilansskribent bosatt i Linghem, och författare till boken "Arbetarrörelsens kris - Mellan reformism och marknadsliberalism". Tidigare kulturpolitiskt ansvarig på LO-kansliet i Stockholm.