Kanalrock som räcker långt

Göta kanal rock. En nutida Rocktåget-turné där räls bytts ut mot kanal och tåg mot båt. Inramningen är snygg, musikerna proffsiga och konceptet där artisterna turas om att spela och påa varandra känns både genomarbetat och genuint.

Kapten är som tidigare Sulo Karlsson, men nytt är att Nanne Grönvall, Anne-Lie Rydé och Brolle har hoppat ombord. Ett drag som verkar vara lyckat, i alla fall ekonomiskt. Med över 1 000 sålda biljetter är området välfyllt. Rent artistiskt känns det dock som ett nedköp, speciellt då de efterträder Johan "Joppe" Pihlgren (Docenterna) och Per Persson (Perssons Pack) från förra året. Både Nanne Grönwall och Anne Lie Rydé drar förvisso sina strån till stacken när det gäller att få i gång publiken. Rydés "En sån karl" och Grönwalls "Avundsjuk" är klockrena partydängor och deras gemensamma AC/DC medley river ner applåder. Men Grönwalls tokroliga mellansnack känns mer som Wallmans salonger än en rockkonsert.

Brolle gör i alla fall ett rätt när han i sina fina hembygdshyllning "I ett av världens hörn" släpper rockabillycover-hatten och i stället vågar visa upp sina kvalitéer som låtskrivare.

Desto bättre sköter sig Uno Svenningsson. Trots att han förmodligen passerat sin kreativa peak gifter sig hans sorgsna, vackra stämma fint med industrimiljön. Och när han i låtar som "Vindarna" och "I en annan del av världen" tar i från tårna låter det riktigt, riktigt bra. Bravo Uno.

Idde Schultz har också en bra kväll. Tillsammans med Sulo Karlsson framför hon en kavalkad av svenskosande, gladlynt poprock. Influenserna från åren i Winnerbäcks Hovet är påtagliga, men det gör inte upplevelsen mindre trevlig. Till och med Schultzs överspelade 90-tals dänga "Fiskarna i havet" känns fräsch.

Wallmans-frierier till trots så lämnar Göta kanal rock en trevlig eftersmak. Mycket tack vare Uno, Idde och den proffsiga framtoningen.