Efter 15 år och en rad betydelsefulla utställningar, rundar Dag Källman av med att visa skulptur av hög karat.
Karin Lindbloms alster behärskas av blottlagd sensualitet. Det gäller även företeelser som i vanliga fall inte för tankarna till dylika egenskaper.
Hur kommer det sig? Vad är det hon "gjuter in" i sina skulpturer som laddar dem med dessa påtagliga uttryck?
Slående hantverksskicklighetTill en del har det förstås med handhavandet av leran att göra. Det är som om den knådats och formats med extra mycket kärlek. Mångårig erfarenhet spelar också in.
Hantverksskickligheten är slående. Stor betydelse i sammanhanget har också den vackra ytan, som till och med kan föra tankarna till kritvitt kläde, nytvättat, väldoftande.
Nu är ju inte Lindbloms skulpturer textilmjuka på ytan, utan hårda som det stengods de förvandlats till. Men känslan av att de kan bukta in om man rör vid dem ligger nära till hands.
Det är sällan man ser konstnärliga objekt som uttrycker "se men inte röra" så tydligt som de här.
Människokroppens hemligheterDet beror på känslan av renhet hos de vita ytorna, men i väsentlig grad också på det som antyds eller uttryckts i skulpturerna.
Människokroppens hemligheter - hålrum, öppningar eller hudveck - återges på ett sätt som ligger bortom konventioner och vardagliga föreställningar.
Frökapslar lyfts fram, har förstorats upp, så att en fokusering sker på kombinationen av skönhet och roll i ekosystemet.
SIEVERT SJÖBERG