NY BOK
Ernst Brunner: Carolus Rex. Karl XII -- hans liv i sanning återberättat
Albert Bonniers förlag
"Framför spegeln syntes i stället för sorg ett litet obestämtleende, inte glatt, snarare förhärdat ... ty leendet förnams ej inifrån."
Litteraturvetaren Erich Auerbach myntade på sin tid ett uttryck fören särskild berättarteknik: det "bakgrundsdigra". När en författareavstår från att skildra sina gestalters känslor och inre liv, manasläsaren att själv kliva in i berättelsen och tolka känslorna.
På ett sätt kan man säga att Ernst Brunners roman om Karl XII är ensådan bakgrundsdiger skildring. Kungen berättar om sitt liv utan att enenda gång nämna sina innersta känslor. Ändå sker inget möte mellanläsare och den berättande kungen. Ett skrämmande perspektiv öppnar sigi Karl XII:s redogörelse för sin egen levnad; han saknar förmåga att seoch uppleva några känslor över huvud taget. I stället möter vi här enpsykopat med otrolig förmåga till grymhet och likgiltighet införmänskligt lidande, men utan tillgång till empati och självreflektion.Förgäves letar läsaren efter tecken på medmänsklighet. De står inte attfinna i denna roman.
Med noggrann detaljrikedom följer Ernst Brunner kungen från födelsetill det dödande skottet i Fredrikshald 1718. Brunner antyder i denberättelse han lägger i konungens mun en konspiration som till slutblir kungens död.
I berättelsen träder en krigarkung fram, som i grund och botten ärutan förmåga att föra krig. Segrarna tillhör hans närmaste generaler.Kungen själv rör sig i fältslagen med sina egna drömmar och fantasier.Allt är på lek, på samma sätt som då han som pojke lät soldater gå löspå varandra med käppar tills många låg döda på marken.
I Ernst Brunners tolkning är Karl XII en patologisk erövrare, liktAlexander den store, Napoleon och Hitler, som till sist obönhörligenmåste gå under eftersom den inre världen så bristfälligt hänger sammanmed den yttre.
Ernst Brunner återger i kungens berättelse en psykopatspersonlighet. Den sexuella oförmågan sublimeras till grymhet och våld.Till och med i den stund kungen drabbas av det dödande skottet ärordvalen kliniska och kallt iakttagande. Han har inte ens medkänsla försig själv. Carolus brist är att inte kunna lida.
Detta är en storslagen roman om en ömklig människas öde, vilket iefterhand blivit upphöjt till glorifiering och fanatism. Med detkusligt exakta psykologiska porträttet har Ernst Brunner åter visat sinmästerliga konst att ge ord åt en svensk historisk gestalt.