Kärleksfull uppdaterad Alfons

Alfons Åberg är nästan sju år. Och nu ska han för första gången bli långfilm. Med dubbade barnröster och fräck musik av Timbuktu.

För den generation som är uppvuxen med Björn Gustafsson den äldres lugna berättarröst finns en förståelig risk för initial skepsis. Komma här och modernisera, fnys. Säkert med en massa jobbiga tempohöjningar och irriterande sånger.

Men lugn bara lugn, den här filmen är en mycket kärleksfullt och varsamt uppdaterad Alfons-variant, helt i Gunilla Bergströms samtidigt fantasifulla och jordnära anda.

Gustaf Hammarsten är faktiskt perfekt som röst till Alfons tålmodige pappa och Marcus Engdahl, som fått äran att ge röst åt både Alfons och Mållgan är också mycket bra.

Handlingen kretsar kring det för Alfons så retliga faktumet att det inte verkar spela någon roll hur gammal han än blir, pappa tycker ändå alltid att han är för liten. Speciellt för att ta hand om en egen hund. Han och hans kompisar Milla och Viktor är inte heller tillräckligt stora för att få leka pirater med den tuffa Signe och hennes gäng i den lockande träkojan.

Tur då att de får hänga med trollkarlen och hans fru och deras lilla hund Zingo och titta på när trollkarlen trollar fram pengar ur deras näsor. Men kan man verkligen trolla på riktigt? I en mysig blandning av "jag ska bara", fina sånger, födelsedagspirr, godisregn och piratlekar tar filmen upp verklig och overklig magi och det i ett föredömligt lugnt tempo, utan att det blir segt. (TT Spektra)