Alfons à berg Àr nÀstan sju Är. Och nu ska han för första gÄngen bli lÄngfilm. Med dubbade barnröster och frÀck musik av Timbuktu.
För den generation som Àr uppvuxen med Björn Gustafsson den Àldres lugna berÀttarröst finns en förstÄelig risk för initial skepsis. Komma hÀr och modernisera, fnys. SÀkert med en massa jobbiga tempohöjningar och irriterande sÄnger.
Men lugn bara lugn, den hÀr filmen Àr en mycket kÀrleksfullt och varsamt uppdaterad Alfons-variant, helt i Gunilla Bergströms samtidigt fantasifulla och jordnÀra anda.
Gustaf Hammarsten Àr faktiskt perfekt som röst till Alfons tÄlmodige pappa och Marcus Engdahl, som fÄtt Àran att ge röst Ät bÄde Alfons och MÄllgan Àr ocksÄ mycket bra.
Handlingen kretsar kring det för Alfons sÄ retliga faktumet att det inte verkar spela nÄgon roll hur gammal han Àn blir, pappa tycker ÀndÄ alltid att han Àr för liten. Speciellt för att ta hand om en egen hund. Han och hans kompisar Milla och Viktor Àr inte heller tillrÀckligt stora för att fÄ leka pirater med den tuffa Signe och hennes gÀng i den lockande trÀkojan.
Tur dÄ att de fÄr hÀnga med trollkarlen och hans fru och deras lilla hund Zingo och titta pÄ nÀr trollkarlen trollar fram pengar ur deras nÀsor. Men kan man verkligen trolla pÄ riktigt? I en mysig blandning av "jag ska bara", fina sÄnger, födelsedagspirr, godisregn och piratlekar tar filmen upp verklig och overklig magi och det i ett föredömligt lugnt tempo, utan att det blir segt. (TT Spektra)