En man som sitter med en Ramlösa i baren på restaurang Gondolen och väntar på en kompis som aldrig kommer. Jan som i grannbilen på parkeringsplatsen upptäcker ett brev adresserat till honom själv. Mr Koshiro som råkar träffa den som skriver honom. En skådespelare som gör sitt livs roll som inhoppare i ett bygdespel. Och en teaterrecensent som gått i pausen på premiären men vid ett senare tillfälle bevittnar genombrottet, och därefter aldrig skriver några recensioner mer.
Allesammans - och det finns fler - är återkommande figurer i novellsamlingen "Det andra målet", skådespelaren Jonas Karlssons debutbok. Gemensam nämnare (ibland parentetiskt) är Gondolen, restaurangen högt uppe vid Katarinahissen i Stockholm.
Mer om de här röd tråd-berättelserna strax. För "Det andra målet" rymmer även en annan kategori noveller, ofta med absurd knorr eller en kul poäng. Korta situationsutsnitt ur vardagen som blixtbelyser rollerna vi spelar inför varandra och oss själva.
Jonas Karlsson ger sig inte ut på farliga djup, men med psykologiskt övad iakttagelseförmåga fångar han mycket av det för den urbana nutidsmänniskan och samtiden typiska. Inramningen kan vara kassakön i mataffären, Ikearestaurangen eller familjemiddagen, dagisfesten, det ostädade köket.
Intressantare är dock den andra sortens noveller, både förankrade i det konkreta och i det litterärt abstrakta.
Det där med Gondolen är inte bara en gimmick utan en grundstomme. Utifrån den låter Jonas Karlsson ett nätverk av relationer utvecklas. Historier och personer griper in i varandra på olika sätt och ur skiftande jag-berättares olika perspektiv.
Ett överraskande och smart sätt att visa på och praktisera berättandets möjliga mångfald! Och i den avslutande texten "Det första målet" så elegant sammanknutet (på Gondolen förstås) att läsaren snart vet varken ut eller in!
Inget tvivel om att den mångbegåvade Jonas Karlsson - han skriver ju också dramatik - återkommer som författare. Kanske en roman nästa gång?
GUN ZANTON-ERICSSON