Den här utställningen förmedlar ett smått kongenialt, livfullt, möte mellan keramik och grafik. Helena Elfgrens mångfacetterade färg- och formvärld är här främst representerad med spirituella collografier i färg och form. Det kan vara allt från löv- och blomsterutsnitt från naturen, till närgående studier av cellernas sprittande liv. Här tilltalas jag inte minst av sviten ”Solisterna spelar på ängen”, där man inte tar miste på den organiska livskraften.
I sviten ” ”I det blå” fascineras jag av det förtätade mötet mellan den blå himmelsatmosfären och en textur av ett arkitektoniskt utsnitt - och i oljemålningen ”I väntan på att få växa” skimrar de röd-blågula formationerna i en laddad, förväntansfull kontext. (Jag kommer faktiskt att tänka på allkemins mysterium, med jag vet inte varför.)
Det är här, där Kerstin Andersson med sina rektangulära små ”kistor”, dekorerade med bl a meanderslingor, så väl kompletterar helheten i utställningens ”estetiska mönster”.
Flera likheter finns också i andan hos de båda värmlänningarnas estetiska gestaltande.
Kerstin Andersson söker också nya, varierade former i sin keramik. Hennes vaser och fat är fint balanserat formade och nyanserat färgglaserade. Mest tilltalas jag av hennes första svit ”Stammar”, som har en touch av ett böljande Österland – men kanske än mer av de senare, som i sin ståtlighet har en spännande linjerad textur i turkosen. Men något extra är också hennes generöst formade ”Flaskor”.