Med miljoner sålda böcker världen över är Marian Keyes ett fenomen; hennes blandning av humor och bitande allvar i skildringen av kvinnors villkor berör uppenbarligen många. I den nyutkomna "En förtjusande man" berättar hon om fyra kvinnor med en gemensam nämnare - den karismatiske irländske politikern Paddy de Courcy. Alla har de älskat honom. Och alla har de fått stryk av honom.
Mäns våld mot kvinnor är en av de röda trådarna i den här romanen, där Keyes på välkänt maner arbetar med både ytan och djupet. Ytan är glittrig och kul, full av snabba replikskiften, men borde nog ha begränsats en aning - det här är inte en av de få romaner som verkligen behöver vara på drygt 730 sidor.
Men det är just i själva mötet mellan komik och tragik som det slår gnistor om Keyes, och i lodandet på djupet är hon som allra bäst - i skildringen av Irlands snaskiga mediakultur och jagandet efter skandaler, eller i den råa, nakna gestaltningen av en alkoholists kärlek till spriten, helaren, som är värd alla - alla - offer. Här är Keyes, själv alkoholproblematiker, plågsamt insiktsfull.
Hon ställer också frågor som: var går gränsen mellan att vara frigjord och att låta sig förödmjukas? När blir kärleken en destruktiv besatthet? Och, om du inte vill vara en leksak, varför då bete dig som en sådan?
Det tål att tänkas på.
Och boken tål verkligen att läsas.
Anna Rudberg-W