Klart bättre än "Göta kanal 2"

"Göta kanal eller Vem drog ur proppen?" från 1981 kan vi lägga till handlingarna direkt. Den har med tiden svepts i ett nostalgiskt skimmer som gör att det egentligen är svårt att jämföra den med de senaste årens uppföljare. Den har, så att säga, tiden på sin sida.

Klart däremot är att "Kanalkungens hemlighet" är en bättre film än den tre år gamla "Kanalkampen". Överspel och tröttsam flåshurtighet har ersatts med en gemytlighet som åtminstone faller mig mera i smaken. Nu är vi inte så långt ifrån tonen i filmerna om Jönsson-ligan.

I övrigt är mycket sig likt. Storyn den här gången är att varvsägare Andersson (Janne "Loffe" Carlsson) återigen har ont om pengar och kronofogden flåsande i nacken. Dessutom har hans dotter Petra (Eva Röse) och pojkvännen Henrik (Eric Ericson) skaffat en gammal skorv som behöver tätas och fixas till på både längden och tvären. Kort sagt: Här behövs stålar.

För att lösa problemen börjar gänget söka efter den skatt som Baltzar von Platen, hjärnan bakom byggnadsverket Göta kanal, ska ha gömt någonstans.

Men det är inte varvsbyggare Andersson och hans dotter, två ganska träiga karaktärer, som ger filmen lite extra stuns, det är i stället kronofogde Peter Black (Magnus Härenstam) och hans medhjälpare Tanja (Sara Sommerfeld) som står för den biten. Den halsstarrige byråkraten har ju blivit något av Härenstams paradroll, och Sommerfeld plockar några komiska poänger.

Men hur man än vänder och vrider på "Kanalkungens hemlighet" så är den till väldigt stor del en upprapning av gamla enkla och trötta skämt. Ett exploderande dass där, en naken stjärt här. Inte heller handlingen bjussar på några vändningar som det är värt att skriva hem om.

Till sist något om betyget. I min recension av "Kanalkampen" för tre år sedan gav jag den två "C". Det har jag ångrat sedan dess. I jämförelse med den är "Kanalkungens hemlighet" definitivt en bättre film, mindre fånig, mer sympatisk. Så se betyget här ovanför som en stark tvåa. Men trea, nä, dit räcker det inte.