Ny bok
Anna Jansson: Svar fjäril.
Prisma
Anna Jansson arbetar natt på sjukhuset i Örebro och skriver deckarepå dagarna. "Svart fjäril" är den sjätte boken om kriminalinspektörMaria Wern.
Det finns mycket att glädjas åt i Anna Janssons böcker. Som detfaktum att hon inleder varje berättelse med ett citat av Nils Ferlin.Här är det några rader ur "Jag mötte" från samlingen "Med många kulörtalyktor" som på ett genialiskt sätt anknyter till bokens tema. Deckareinnehåller ond, bråd död, visst, men i Anna Janssons böcker klingar ettvarmt, humanis-tiskt grundackord i botten. Här finns en vilja attdiskutera samhällsfrågor kopplad med förmågan att tränga bortom deenkla förklaringarna. I vissa avseenden kan hon jämföras med norskaKarin Fossum. Jag tänker på oförutsägbarheten och förmågan att trängain i de marginaliserades psyken. Båda sätter också barnen, främst då deavvikande barnen, i centrum.
I "Svart fjäril" tvingas en liten flicka att fly in i enfantasivärld. Det är ren överlevnadsstrategi, modern är missbrukare ochflickan och hennes lillebror lämnas verkligen vind för våg. Hon fåruppmärksamhet och bekräftelse genom att bryta mot samhällets regler ochnormer.
Så präglas hon, så fortsätter hon att leva sitt liv. Det får drastiska konsekvenser för många -- skyldiga och oskyldiga.
En av dessa personer är kriminalpolisen Per Arvidsson,avståndsförälskad i inspektör Maria Wern (vilken i denna bok får enmindre roll än tidigare). När Arvidssons föräldrar ligger på sittyttersta får han veta att han är adopterad och börjar söka efter sinbiologiska familj. Boken spinner kring dessa teman: uppväxt, identitet,revolt och möjlig försoning.
Om den dramatiska handlingen vill jag berätta så lite som möjligtför att inte förstöra nöjet för läsaren. Men jag konstaterar glatt attAnna Jansson fortsätter att förmedla sin klokskap om människorna utanatt skriva oss läsare på näsan. Jag föreställer mig att hon somnattsköterska har haft många tillfällen att fundera över delivsagörande frågorna och förmedlar här -- oftast mellan raderna --sina insikter.
Det är inte i första hand för spänningens skull jag läser henne.Visst kan hon deckarhantverket. Men innerst inne är jag trött på attalla svenska samtidsdeckare luktar filmmanus i slutkapitlen. "Svartfjäril" är inget undantag. Självklart måste en spänningsroman varaspännande, men jag ser fram emot den dagen när Anna Jansson kastar avsig deckarkostymen och skriver en roman helt utan skyddsnät. Det kommeratt bli verkligt spännande!