Ny bok
Sofia Nordin: Utanmyr
Bonniers
När Johannes säljer en svit fotografier till en bildbyrå blir detfest i kollektivet. Lammkotletter och hembränt. Fniss och knull. Ettvälkommet avbrott i en vardag av havregrynsgröt, penningbekymmer ochvänsterpolitiskt präglade principer. Och ett bevis för att de sex intetillhör extremisterna. Utanmyr är en plats och ett kollektiv, inte ensekt.
"Utanmyr" är också titeln på 31-åriga Sofia Nordins förstavuxenroman. Hon har tidigare skrivit två böcker för yngre läsare ochdet märks ibland. Här talas det om "lantromantik på hög nivå" ochkänner sig berättarjaget "som en paranoid barndetektiv". Eller på ettannat ställe: "Man har förmodligen sett för många dåliga tv-serier,tänkte jag."
Det är knappast formuleringar som vanligen förknippas med betydandeskönlitteratur. I gengäld skriver Nordin sensuellt, låt vara på gränsentill den påkostade turistbroschyrens estetik, om skogen, ljuset,blåbären. Handlingen, då?
Romanen återberättas av Johanna, den sjunde och sist anlända. Hon ärett stockholmskt förortsbarn som lockats till Norrland av Susanna,kollektivets mest karismatiska person och under särskilt känsligastormöten en informell ledargestalt. På nu-planet sitter Johannahäktad, eller fängslad, med kvällspressens formulering inristad.Mördarkollektivet.
Mellan nu och då ligger inte bara litauiska bärplockare och ond bråddöd, utan även mörka händelser vid vatten, längre tillbaka i tiden.Romanen ruvar på konflikter och svartsjuka, men mest på ett slagskollektivt inkapslad sorg. Det är inte gastkramande, men rätt spännandeatt följa förloppet. Och det hedrar Nordin att kollektivet skildrasutan satirisk överskruv.
Grundtemat kunde hämtats från vilken folkhögskola som helst. Vadhänder i mötet mellan idealet och verkligheten, det naivaavståndstagandet från den kapitalistiska ordningen och samtidigt detekonomiskt nödvändiga bejakandet av den? Det är svårt att ställa sigutanför samhället. Men det kan vara varmt och fritt och skönt avspäntett tag.