ny bok
Kolonialismens svarta bok
Marc Ferro (red.)
Övers: Kristina Ekelund, Bengt Ellenberger, Lotta Riad
Leopard förlag
Sjukdomar, krig, massakrer, deportationer utgjordekolonisationens själva väsen, konstaterar Pap Ndiaye, en av författarnatill "Kolonialismens svarta bok", en tusen sidor tjock måstebok för densom vill veta det mesta om kolonialismens härjningar.
Ett par århundradens brutala plundring av kontinenter och människorlade grunden till dagens orättvisa värld, med en minoritet som lever iöverflöd och en majoritet i fattigdom och nöd.
Koncentrationsläger upprättades, tvångsarbete organiseradessystematiskt, slavhandeln expanderade, ursprungsbefolkningar och derassamhällen slogs i spillror. Så småningom ideologiserades denna massivaplundringsapparat. Rasismen blev fullt utvecklad först på 1800-talet dåretoriken om den vita rasens överlägsenhet och dess civilisatoriskauppgifter nådde sin höjdpunkt.
I en inledande diskussion i "Kolonialismens svarta bok" skriver MarcFerro, bokens redaktör, att Afrika efter avkoloniseringen föll offerför en ny form av exploatering, "en multinationell imperialism, ettslags kolonialism utan kolonisatörer". Monopolkapitalisterna harbehållit sin dominerande ställning som idag är "mycket starkare än ibörjan av den period vi kallar neo-kolonialismen".
Det koloniala förtrycket och de brott som Västerlandet begåttframkallar en ny form av totalitärt system, skriver Ferro och syftarbland annat på händelserna den 11 september 2001. Det lidande som såvälden gamla som moderna kolonialismen orsakat "drabbar både de tidigarekoloniserade territorierna och deras befolkningar, kolonialmakternashemländer samt även antikolonialisterna".
Det brukar vanligtvis inte finnas något "före" kolonialismen. Näreuropéerna kom påstod de att de upptäckt primitiva vildar i ett riktland som dessa inte förstod att utnyttja. I själva verket komeuropéerna till utvecklade samhällen. I Indien pågick i flera regioneren kapitalistisk modernisering som stod i skarp kontrast till bilden avde nödlidande och utmärglade indier som ännu sitter fast på våranäthinnor.
Ursprungsbefolkningarna i Nord- och Mellanamerika och derassamhällen utsattes för folkmord. När Columbus kom till ön Hispaniola iVästindien 1492 fanns där 1,1 miljoner människor. 1520 var endast etttusen kvar. I Nordamerika fanns 6--8 miljoner människor närkoloniseringen började. Omkring år 1900 bara 375 000. Pap Ndiayeskriver: "När européerna bosatte sig i Nordamerika medförde det endemografisk katastrof av en omfattning som sannolikt är unik imänsklighetens historia" . . . "Hela befolkningsgrupper ochvälutvecklade samhällen och kulturer försvann för alltid från jordensyta." Sjukdomar, krig, massakrer, deportationer "utgjordekolonisationens själva väsen".
Men för arbetet på plantager i början främst sockerrör, behövdesarbetskraft. Den hämtades som bekant från Afrika. Mellan 10 och 15miljoner afrikanska slavar deporterades till Amerika.
Man kan inte nog understryka slaveriets historiska betydelse i USA,skriver Pap Ndiaye. "Genom slavarnas arbete fick man det kapital somligger till grund för den amerikanska tillväxten."